Göteborgsposten – 1 oktober 1867, sida 1

IHIUIIBA PISIAVA pvåÅål UM OSP 2 OA ifrån dem genom att begära afsked. Allmänt erkännes grefve Sparres rättrådighet, hans humana väsende och hans förbindliga sätt emot alla. För de yngre inom hofrätten var han alltid en välvillig rådgifvare, för många som i bekymmersamma omständigheter vände sig till honom en hjelpsam vän. Presidenten Almqvist har väl icke egentligen gjort någon hastig, men i alla afseenden god lycka. Han blef tidigt revisionssekreterare, tillhörande ett kotteri, hvars medlemmar med stor energi pousserade hvarandra; erhöll en god domsaga, vid hvilken han snart tröttnade, och lemnade civilministersportföljen just då den blef tung och mödosam att bära. Presidentstolen i Svea hofrätt skall han säkerligen göra högst beqväm, och han skall troligen icke lemna den förr än vid infallande pensiousålder. Emedan för närvarande ingen minskning i antalet af högsta domstolens ledamöter ansetts möjlig, så blef den efter hr Almqvist yppade vakansen genast fylld genom justitiekanslern Dreijers utnämning till justitieråd. Han var dertill sjelfskrifven. Sedan expeditionschefen Huss blifvit utnämnd till justitiekansler, lärer han ej längre kunna qvarstå såsom justitieombudsmans-suppleant. Om nu afsägelsen sker före riksdagen, så åligger det fullmäktige i Banken och riksgäldskontoret att välja ny suppleant. Detta val är nu med flera svårigheter förenadt. Fullmäktige ha just icke många att välja på, och den som kan komma i fråga, skall sannolikt afsäga sig törtroendet, oviss om valet framdeles accepteras af riksdagen. Det skall blifva intressant att erfara om någon representant vid nåsta eller nästderefter infallande riksdag skall väcka motion om förändring i det absurda stadgandet om justitieombudsmansval vid hvarje riksdag. Genom generalmajor af Nordins inträffade död uppkommer en besparing af 4,800 rdr årligen i utrikesdepartementets utgiftsstat, derå friherren, alltsedan han upphörde att vara envoy vid utländskt hof, uppburit nyssnämnde summa på expektans. Vid sista riksdag, då åtskilliga anmärkningar gjordes mot utgifterna på tredje hutvudtiteln, vidrördes icke det oftanämnda expektansarvodet, utan tvifvel derföre, att då hade samma anmärkning måst riktas mot ett lika högt expektansarvode, son: grefve Henning Hamilton uppburit alltsedan han lemnade sin ministerpost vid danska hotvet. Med oppositionen i andra kammaren stod grefve Hamil on emellertid på god fot, och det kom general Nordin till godo. Nu finnes ett sätt, som möjligen kommer att anlitas, för att äfven bespara det arvode, som till grefve Hamilton utgår, nemligen om han efter frih. Stael v. Holstein, som inträdt i pensionsåldern, utnämnes till generalpostdirektör. Fråga är dock, om grefve Hamilton kan och vill mottaga någon tjenstebefattning under den nuvarande ministeren, om han kan och vill sortera under frih. at Ugglas, till hvars aflägsnande ur konseljen han förra gången verksamt bidrog, tillochmed — enligt sägen — påfordrade och påskyndade. Emellertid uppbär grefve Hamilton för närvarande af staten dels 4,800 rdr årligen från utrikesdepartementet och dels 3,200 rdr såsom ordförande bland fullmäktige i riksgäldskontoret, således i det näiirmaste lika mycket som generalpostdirektörstjensten inbringar. Men om grefve H. skulle mottaga nämnde tjenstebefattning, så är det intet som hindrar honom att forttarande bibehålla platsen i riksgäldskontoret jemte arvodet der. Skulle åter grefve H. afböja anbudet att blifva generalpostdirektör, så torde denna befattning tillfalla statsrådet Thulstrup. Såsom oftast varit förhållandet när hufvudstadens skarpskyttar i år dragit ut om Söndagarne till vapenlek, hemsöktes vi äfven i Söndags med regn, då skarpskyttarnes prisutdelning egde rum. Det högst betydliga antal ganska dyrbara priser som kunde utdelas vittnade om stor frikostighet från gifvarnes sida. Billigt vore om äfven det vid arm6en anställda manskapet tillätes deltaga i skarpskyttarnes målskjutning och täflan om pris. Derigenom skulle det goda förhållandet mellan armen