Göteborgsposten – 30 september 1867, sida 2

Från Utlandet. Berättelserna från Italien äro af en särdeles egendomlig karakter, men ännu mera uppgifterna om förhållandet mellan Frankrike och Italien, hvilket de tyska tidningarne skildra som om ett krig hardt nära stod för dörren. Hvad man önskar, det tror man på, och är det väl möjligt, att man derför i Tyskland ser allt i dagern af fientlighet mellan Frankrike och Italien, på hvilken mani Tyskland endast skulle kunna vinna, åtminstone tror sig kunna göra det. Köln. Zeit. meddelar om förhållandena i Italien närmare följande: Så mycket är säkert, att Garibaldi blifvit häktad i Asinalunga, ej långt från Siena, på konungariket Italiens område. Men en annan underrättelse meddelar, att en Garibaldi sjöledes ifråa kastat sig in i Kyrkostaten, elter att hafva landstigit i hamnen Corneto, tre geogr. mil norr om Civita Vecchia. Denne Garibaldi är således Garibaldis son, Menotti Garibaldi, hvilken på forhand betecknades såsom det krigiska företagels egentlige ledare. Det nya romerska tåget skulle således kanske icke vara förhindradt, utan möjligen kunna ännu framkalla alla de törvecklingar, som man besarade. Den italienska regeringen vill förfölja garibaldisterna in på de påfliga staternas område. Frankrike vill ej tillåta detta, utan hotar med att i så fall sända en ny expeditionskår till Rom. På denna hotelse svarar Italien, att det då ej skall längre anse sig bundet af fördraget at d. 15 Sept. 1864, och vett krig mellan Italien och Frankrike skulle således icke vara någon omöjlighet, ja, den allmänna stämningen bos det italienska folket är alls icke emot ett sådant krig. Man vill ej blott till skenet stå på egna fötter och är uttröttadt vid förmynderskapet. I detta afseende representerar Garibaldi helt och hållet de itallenska massornas instinkt eller, om man så vill, deras misstroende, och Victor Emanuel har fullt skäl att icke visa sig alltför vasallisk mot Napoleon III. Om det än icke är troligt, att sakerna bragts ända till denna spets, ligger det dock någon sannolikhet deri. Att den stora allmånheten i Italien känner sig missnöjd med förhållandet till Frankrike, är obestridligt, likasom att italienska regeringen kan komma att bittert erfara följderna af Garibaldis arrestering, såframt hon icke, vi upprepa det, kan genom en eftergitt å Frankrikes sida vinna någon fördel i den romerka frågan. Fastän telegrammerna från Italien naturligtvis äro färgade i regeringens intresse,