Göteborgsposten – 30 september 1867, sida 2

Efter en paus af fem minuter började striden på nytt Det tycktes som en magnetisk ström utgick ifrån de båda männens blickar och andedrägt. Äskådarne höllo sig tysta, uppmärksamt följande deras minsta rörelser, deras minsta åtbörder. Asperginos, sittande i ett hörn af teatern, stampade och uppreste sig feberaktigt allt efter som turen vände sig åt ena eller andra sidan. Flera gänger nöjde han sig icke dermed, utan då Goulard kom att närma sig till honom, sade han honom sakta i örat: — Hugg i, Celestin, hugg i! .. Denne arbetade utaf bästa förmåga, utan att hafva behof af dessa eggelser. Han hade enligt sin plan lofvat sig, att sluta striden i detta andra anfall och, handlande i ötverenskommelse dermed, sökte han det passande ögonblicket för sitt ojemnförliga liftag, och han förstod icke att hans motståndare ännu icke hade gifvit honom tillfälle dertill. Anfallen, fattandet i biltet, några försåtliga krokben, hela programmet strandade mot Leonards utomordentliga, orubbliga och påpassliga vaksamhet. Om denne icke varit förberedd på den gamle banditens dåliga afsigter, skulle han dukat under i första taget, men tack vare hans vän Spindelus varning, tillintetgjorde han sin fiendes hela krigskonst. (Forts.)