Göteborgsposten – 30 september 1867, sida 1

hon närmade sig Asperginos, som icke upphörde att bakslugt betrakta henne. — Nå väl! frågade hon honom, är allt ändtligen regleradt för den beryktade striden? — Allt, min dufva, var lugn. Ingenting skall fattas i den vackre Goliaths triumf. . — Ah! Den vackre Goliath! Hvarför säger du mig det på detta sätt. — Dorföre att du tyckes mig hafva allt för mycken smak för att icke liksom hvar och en annan uppskatta denne Antinous skönhet. — Anti ... hvad! Du förtretar mig till slut med din välsignade Herkules. — Det skulle jag ha kunnat tro, utropade konstmakaren. — Det är på det sättet emellertid, och om du ville förskaffa mig ett nöje ... — Om jag vill, kära min lågas föremål. — Du skall qväsa den der stora sprätten. — Ah bah! utropade Asperginos. — Jag ber dig att låta göra ända på honom af någon af de slagskämpar, som du har engagerat för striden, se så. Jag tycker jag talar tydligt nog. — Ser man på, hånlog konstmakaren, skulle min gamla vagn hafva blifvit ett Tour de Nesle och min Elephantine en Margaretha af Bourgogne. — Markis, du förargar mig med dina historier från Porte-Saint-Martin. Vill du göra hvad jag ber dig om eller vill du inte.