Göteborgsposten – 28 september 1867, sida 1

ler om Lannerska baletten, hvilken snarliga är att hitsörvänta, antagligen här mötande den famösa Kalospintherokromatokrene, hvilken lärer vara lika vacker att åse, som dess namn är krångligt att uttala, värre till och med än den italienske språkmästarens vid Sternska konservatoriet i Berlin namn, hvilken benämner sig: D:r von Alsoscentimihalyfalva? Eller om den deltagare i skattemötet sistl. Thorsdag, som i kraft af, Gud vet hvad, ansåg sig berättigad att högljudt insinuera, det största delen at de vid mötet församlade arbetarne var ditkallad för att åstadkomma oväsen? Nej, vi skola alldeles icke tala om nå gonting af allt detta, allraminst det sista. Vi skola helt enkelt berätta en anekdot. I ett sällskap någonstädes kom man att tala om tvenne bröder, båda kända som lika trogna kämpar under Bacchi banör. NMen det är för märkvärdigt, anmärkte dervid en af de närvarande, den ene är ju alltid rosenfärgad i ansigtet, hvaremot den andre alltid är blek !— Nå ja, det är ju lätt förklarligt, inföll genast en annan, den ene dricker alltid mörk konjak och den andre alltid ljus!