Göteborgsposten – 27 september 1867, sida 2

Jag skall se hvitögat, säger jag dig, på din lumpna herkules! — Du vet att det kommer polissergeanter, och att gardisterna äro der för att se efter, att vilkoren uppfyllas. — Vilkoren, jag ger dem tusan! Jag har ett knep... Hör på, icke längre än för en månad sedan i de amerikanska stenbrotten har jag krossat refbenen på en krake, men der sågo kamraterna aldrig ett dugg. Läsaren påminner sig troligen det mord, på hvilket Goulard gjorde anspelning. Det var på samma lömska och våldsamma handling han räknade vid detta möte. — En klåpare, som knäcker refbenen på sig, återtog han, skrattande på sitt sätt, det är icke mitt fel ... En olycka, hvad ... Det har ingen att lägga sin näsa i; nå väl! om blessyren förorsakat döden utan att det varit meningen att gifva den, en månads kurra det är allt ; det dör mun icke af; och det är patron som betalar, och som betalar bra ... Ypperligt. inte sannt! ... Och för öfrigt var det inför ful! publik, som han förolämpade mig, den uslingen, och det är inför full publik, som jag skall qvittera hans räkning; det är en idse, som jag har för mig, jag . Gendarmerna det är en bisak. Jag är på det sättet jag. Fullkomligt tillfredsställd med detta samtal uppsökte konstmakaren sitt bo. Elephantine var ensam och i ett vresigt lynne. Hon hade likväl haft sitt möte med sin förtjusning, men man skulle tro att det icke aflupit till hennes tillfredsställelsc. Ingenting hindrar oss för öfrigt att gifva en öfversigt deröfver. (Forts.)