Göteborgsposten – 27 september 1867, sida 1

förtjusta i kraftprof. Nå väl! min gosse, vi måste göra dem till viljes och låta dom betala det. Med två ord, se här den idse, som fallit mig in: låt oss ge, före afslutandet af ditt engagement, som du skall vara fri att förnya när som helst, en stor strid ... en tvekamp förstås, det vill säga, der man begagnar sig af blotta händerna, der man icke fattar hvarandra ofvanför gördeln och der det för att blifva segrare endast fordras att hafva låtit sin motståndare med båda axlarne beröra arenans golfbeklädning. — Vi hafva alldeles icke kommit öfverens om detta, svarade Leonard. — Det är sannt; också fordrar jag det icke af dig som en rättighet, och jag erbjuder dig halfva bruttoinkomsten. För fan, anbudet är antaget tror jag. Jag åtager mig alla omkostnader, och du skall icke blifva ledsen öfver att få stoppa ett par hundra francs i fickan, ty dertill uppskattar jag minst den andel, som jag erbjuder dig. Hvad beträffar dina motståndare vet du också lika bra som jag sättet att begagna sig af dem. Jog skall engagera vid kasernen Saint-Sever några man, som icke skola begära bättre än att låta kasta omkull sig för två francs stycket, och jag skall på affichen låta trycka en utmaning till amatörer i staden. Det kommer att infinna sig några arbetare, några bärare från hamnen; jag tror dig i stånd att fälla de starkaste, emedan du vet att bära dig skickligt åt och utom din öfverlägsna styrka har du fördelen af vana och öfning. Dessutom om det skulle infinna sig någon, för hvilken du hyser misstroende, skall jag göra, som man alltid gör i dylikt fall. Under förevändning att trak