Göteborgsposten – 26 september 1867, sida 2

förnöjelse för dem, som erbjödo henne sådane, hade hon anländt till en person, som en stund hållit på att ropa henne, visande henne en bit socker. Den kloka fyrfotinsen hade hängt sig med ena foten vid en af de talrika gungor, som för hennes räkning voro uppsatte här och der i baracken och, balancerande för att taga sitt språng, hade hon slagit sig ned just på den bräda som utgjorde ryggstödet till den bänk der mannen satt. Hon hade tagit sockert och hade hastigt sväljt det, men den frikostige åskådaren hade derefter räckt fram en bit konfekt af temligen klumpig form. Hon hade nosat derpå, vändt tillbaka och, utan att smaka det, återtagit en gunga, i hvilken hon krupit upp, och der hon hade vändt och omvändt konfektbiten under en mängd löjliga grimaser, hvarefter hon föraktfullt kliande sig på bakdelen hade måttat på gifvaren och kastat honom den rätt i ögat. Vid de närvarandes enhälliga skrattsalvor uppreste, sig mannen, purpurröd af vrede på sin bänk, svärjande, hädande, sönderbrytande trädskranket och hotande att dermed slå ihjäl sina grannar. Det är tillräckligt att säga att personen var Celest in Goulard för att göra uppträdet förklarligt. Då direkrören för teatern, Mimi Faux-Col, hade skyndat dit för att göra slut på oväsendet, fördubblades den andres raseri, då han varseblef honom och fattande honom i kragen skakade han honom så, att han kunde krossas, men konstmakaren bring ädes icke så lätt ur fattningen. — Om du icke släpper mig, sade han, så säger jag för hela verlden att din konfekt var förgiftad.