Göteborgsposten – 26 september 1867, sida 1

tillfälle att lära känna, sökte att beröfva henne sitt barn för någon svekfull fint hopspunnen plan. Clemenccs mor var blind, utan detta huru många olyckor skulle icke hafva uteblifvit; hennes man var död, och hennes son, hädanefter hennes enda beskyddare, hade försvunnit i det orientaliska krigets virrvarr. Skakad af den nya olyckshändelse, som träffade henne, utan att kunna vänta hjelp af någon annan än en gammal tjenarinna, som hade varit hennes båda barns amma, hade hon funnit för klokast, för att bringa hennes fiender på villospår, att byta om namn och att fly den trakt, som varit vittne till hennes sednaste sorg. Och den olyckliga modren, beröfvad synen, medförande sin dotter, i saknad af sitt förnuft, båda ledsagade af den trogna tjenarinnan, hade flyttat till ändan af en liten obetydlig by på gränsen al skogen vid Rambouillet, lemnande endast på krigsministerns byrå ett försegladt bref, afsedt att skaffa den unge frånvarande officeren i deras spår, i händelse han slutligen uterkom till Frankrike. Han hade efter lång tid återkommit, flere år sednare, återkommit genom det största af underverk och hade mottagit den arfvedel af sorg och hämnd, som hans fader testamenterat åt hans mol och hans okufliga energie. Hans mor hade endast kunnat gifva honom de otydligaste och smärtsammaste förklaringar. Hans far, upptagen med fullföljandet af en upptäckt af oberäknelig vigt, men som fordrade ett rörelsekapital öfver hans tillgångar, hade blifvit bedragen af föregifna vänner, de mest farliga intrigörer som, samma dag han trodde sig hafva uppnått