Göteborgsposten – 25 september 1867, sida 2

— Detta barn min kära vän, skulle jag ännu i förrgår kunna haft äran att presentera dig. — Och i dag? — Försvunnet. — Ah! det är omöjligt! utropade han gifvande slutligen vika för sina känslor. Du ljuger! — Fråga alla de andra, han hade nyss rymt med två kamrater, då du föll ned som från himlen att ersätta honom vid min teater. — Kan du svära på det? — Vid Styx om du önskar det. — Och du har icke kunnat upptäcka? ... — Ingenting, absolut ingenting! Det är icke af brist på eftersökning ... Mina bästa artister. — O! de måste återfinnas. — Jag skall icke spara mödan, du kan lita derpå. — Och jag skall hjelpa dig ... Men ännu en annan punkt: dessa båda eländige, den unga qvinnans mördare? — Ah! jag har sagt dig det, det var en som jag icke kunde se. — Och den andre? — Den andre sade konstmakaren med spefull och låtsad liknöjdhet, du känner honom lika bra som jag. — Hans namn! hans namn! — Det är en af dina intimaste fiender ... Celestin Goulard, banditen på Kalifornien. — 0! tack, denne! Jag skall återfinna honom. — Jag älskar att tro det, och du skall kanhända icke behöfva gå lång väg.