Göteborgsposten – 24 september 1867, sida 1

Article Image
— ——— — lingen — ty misslyckad var den i ordets strängaste bemärkelse — för att icke sprida nägon skugga öfver den inlagda äran, och i stället kasta sig öfver den eller dem, som härvidlag endast tjenstgjort som medium, som blivit duperade ätven de och som med det slutliga resultatet egentligen icke hafva något att skaffa. De som isynnerhet få sitta emellan äro i första rummet brr Hammerik och Wolff, den förre för att han vågat komponera en hymn, den senare för det han åtagit sig de löpande göromålen, men båda hufvudsakligast för att de understå sig vara danskar. Derefter kommer ordningen till skandinaviska töreningen, som velat skryta med att hafva så rara gäster under sitt tak. Ett är dock säkert: att hvarken Hammerik, Wolff eller skandinaviska föreningen äro tillställare af någon sångtaflan, hvarom de lingo första underrättelserna genom tidningarne. Det enda de kunna hafva att törebrå sig, är att de trott på de lysande löttena, att de i sin ordning kolporterat dem och att de derigenom narrat studenterna hit. Utan denna lättsinnighet att obetingadt tro på både muntliga och skriftliga försäkringar, hade säkerligen ingen studentfärd blifvit af. De enda, som, enligt min åsigt, om något räfstoch rättareting skall hållas, kunna ställas till ansvar, äro baron Taylor och den fransyska generalkommissionen. Det är de som alltid berättat huru många nordoch sydtyskar, fransmän Kc, alltid beräknade pr tusental, som inskrifvit sig för alt deltaga. Det är också de, som utlofvat det stora priset på 10,000 francs, som nu så spårlöst försvann. Men äfven här kunna mildrande omständigheter förekomma. Det första är, att kort etter det Taylorska förslaget sett dagen, bör jade andra dylika framkomma, hvilkas upphofsmän, då han satt ut sin fest till Augusti, skyndade honom i förväg och proponerade liknande internationella Åconcourser: will Juni och Juli månader. Om dessa herrar förslagsställare, som voro dels kejserliga expositionskommissionen, dels andra framstående mån, haft större framgång än baron Taylor, vet jag icke, men nog synes åtminstone de påräknade krafterna derigenom hatva blifvit splittrade. Här var under sommaren ett flitigt konkurrerande, dels i åtskilliga lokaler inom expositionen och dels på andra ställen. Huruvida de voro bättre eller sämre än den nu ifrågavarande, kan jag tyvärr ej upplysa, emedan jag ej åhörde någon mera än de främmande gardesmusikkårernas i Industripalatset och dessa stodo naturligtvis lika långt ötver de musikkårer baron Taylor lyckats skrapa hop, som studentsången öfver sina medtäflares). Hvad det stora 10,000-francs priset bewäffar, synes det som ett försök att anskaffa detsamma gjorts med den serie konserter som under hr Eug. Delaportes ledning i somras arrangerades i Cirque de YImperatrice. Men at de fyra konserter som skulle gifvas kommo udrig mera än de tvenne första till stånd och lessa med liten eller ingen behållning och roligtvis slogs redan då ur hågen alla vidare örsök att anskaffa detta högtidligen utlofvale pris. Det rätta hade naturligtvis varit att man ) Till dessa mildrande omständigheter torde unna läggas att, enligt hvad tyska tidningar beätta, det icke lärer ha gått stort bättre för en annan illstallare af en dylik concours, mr Vaudin, utgifare af musiktidningen La France Chorale. Denne ade dessutom lidit icke obetydlig förlust hufvudsakgast derigenom, att såväl den kejserliga kommissioea som andra myndigheter sökte lägga alla möjliga inder i vägen för hans förebafvande, bl a. genom tt vägra honom den först utlofvade lokalen — allt, ter hvad man tror, derföre att vederbörande icke erna såge, att uppmaningen till dylika täflingar, vid vilka stora församlingar medverka, utginge från priata personer, Vid den WVaudinska concoursen, om egde rum omkring 14 dagar före den Taylorska, edverkade bl. a. den berömda tyska sångföreningen Kölner Liederkranz, hvilken vid täflingen eröfrat 1 sängarkrona, den hr Vaudin duck sedermera, nuru förgäfves, velat utbyta mot en guldmedalj af stydligt mindre värde. Man finner hå af att krän1 och bråk varit de oundvikliga följderna äfven af andra täflingarne,

24 september 1867, sida 1

Thumbnail