Göteborgsposten – 23 september 1867, sida 2

af en grönktig mossa, var ett magasin för skodon. Våra sprättar och gentlemän ana icke mycket de nödvändiga elementerna till förfärdigande af de tygskor eller lackerade stöflor, som förhöja deras klädsel. Emellan den yttre och inre sulan finnas tunna liderskifvor, hvilkas smidighet och fasthet gifva åt skodonen en del af dess beqvämlighet och och dess fördelar, Man begagnar flitigt hammaren för att bereda dessa sulor, men som det är den den delen, som man aldrig ser, och det nya lädret alltid är mera styft, har man alltid mera fördel, och detta äfven i ekonomiskt afseende att skära den af gamla läderbitar. Men det kastas så i goda som dåliga år i sophögarne, som genomsökas af lumpsamlarno i Paris, mer än fyra millioner par diverse skodon. Dessa äro icke de sämsta fynd, som uppsamlas af industriidkarne, ty i en skobeklädnad, hvilken den än är och i huru dåligt tillstånd den än må vara kan allt användas. Det finnes personer, som hafva till yrke att köpa dem af lumpsamlarne och sedan afsätta dem allt efter beskaffenheten. De excellera för det första i att para dem, i det de uppsöka två ungefär lika skor, som äro mest brukbara. Talrika skomakare, etablerade i portgångarne, i kyffena bredvid kolhandlarnes butiker eller i nedgången till vissa källare, belägna åt gatutrottoiren, reparera upp dem, blanka dem och afyttra dem lätt. När man icke finner några, som passa tillsammans, kastar man de minst dåliga af de öfriga i en hög, skickar