Göteborgsposten – 23 september 1867, sida 2

Räåttegangsoch Polissaker. Från Stockholm. Mordet å m:ll Laurell. Sistl. Fredags e. m. fortsattes polisförhoret om detta ohyggliga brott, hvarvid endast häktade Lareson och hennes fästman Friberg förekallades. L. upphemtades först, hennes upprörda sinnesförfattning, framkallad af ånger öfver hennes gräsliga brott, synes äfven hafva verkat på hennes kroppskrafter, hvarför hon under detta förhör fick sitta på en stol invid polisskranket. Hon tycktes nu hafva behof af att sanningsenligt tillstä allt, äfven det minsta, som med brottet kan hafva någon gemenskap. Den redan vid förra förhöret afgifna bekännelsen vidhöll hon ulven nu, och med matt stämma, ofta qväfd af tårar och snyftningar, berättade hon på af polismästaren Östlund framställda frågor: Redan i somras hade mellan henne och Friberg fråga varit om att mörda m:ll Laurell, för att komma åt hennes förmodade rikedomar, men lägligt tillfällo dertill bade icke yppe ts förr. Att mordet verkstäldes den 5 dennes, kom sis deraf, att de hade sig bekant, det m:ll Laurells brorson skulle komma hem i de dagarna. Laurell hade sngt till Larsson, att bon väntade honom hem med hvar dag Ett af mordvapnen, den omnämda filen, var ett omkring ett qvarter långt, trekantigt verktyg, som Friberg användt i sitt arbete, men nu dagen förut eller Onsdags morgonen, innan han for till Drottningholm, för ändamålet slipat och lagt framme i fönstret, utan att direkte lemna det åt henne. Då F. kom hem på aftonen, voro flere personer inne i deras bostad, så att L. icke fick tillfälle förrkn mot natten meddela honom att mordet ännu icke var utfördt. Påföljande morgon vid 7-tiden väcktes bon af Friberg, som förebrådde henne för det hon sof för länge och uppmanade henne att genast stiga upp. Då hon, sölad af blod, sedan kom hem igen och af F emottog Judaskyssen, frågade han, om hon tagit hvad som fanns hos Laurell, men då hon menade, att det fanns mycket qvar, yttrade F. gå då genast tillbaka och tag resten. Hon gick då kl. 11—12 tillbaka för att stjäla mera, men hindrades derifrån, då hon i trappan mötte det fruntimmer, som skulle besöka m:ll L. För öfrigt hade hon icke något att meddela utöfver hvad vi förut omnämt. Derefter blef Friberg upphemtad från häktet. Han har ännu icke på längt när kommit till ånger öfver sin delaktighet i brottet, utan nekade fräckt och påstod att L. oförskyldt inblandat honom i detta mål. Gjord uppmärksam på den bevisning, som i detta afts-ende förefans mot honom, började han likväl skifta färg; vid ett tillfälle, då F. bedyrade sin oskuld, vände sig L. till honom med orden: Ålyssna till samvetets röst och hör ska du få höra. Larsson blef återtörd till sin cell, hvarefter Friberg fick redogöra lör sina lefnadsöden. Han är född år 1821 i Landskrona; fadern, numera affliden, var skomakare derstädes. År 1836 kom han i guldsmedslära och blef gesäll 1842 i Malmö. Han gifte sig i Goteborg 1846 och har med sin hustru en son. Vid hustrun skildes han 1849 och har sedan dess uppehållit sig i Stockholm, der han sammanbott med ofvannämnda L., med hvilken han har två barn. Efter omkring en timme afslutades förhöret, hvarefter F. fick återvända till cellen, att der i ensamheten närmare öfvertänka sitt brott.