Göteborgsposten – 23 september 1867, sida 2

ning sor motständaren och skonsamhet mot hans känslor. Beust erinrade derefter om, att den trakt, genom hvilken han passerat, varit skådeplatsen for broderkriget; han kunde ej glömma, att man beskyllt honom för att hafva framkallat denna kamp, och han tillbakavisade denna hårda förebråelse, som historien aldrig skulle kunna bekräfta. Han hade fört ned sig till Österrike ett varmt tyskt hjerta och kämpat för, att det tyska elementet häfdade sin plats i Österrike. Det är mitt fasta beslut, att det tyska elementet, som är oåtskiljeligt från Österrikes upphöjda dynasti, från de vackraste sidorna i dess historia och från de skönaste förhoppningarne i dess kulturhistoria, i framtiden hålles uti ära; men om någon skulle tro, att jag kommit till Österrike, för att tjena de tyska österrikarne till vägvisare och bli Österrike otrogen, så skall han misstaga sig, och så som jag tänker, så tänker äfven den största delen af Österrikes tyska befolkning. Den, som behåller ett varmt hjerta för sina stamfränder och blir hemmet trogen, han aktas och sökes, under det att de fsmärtans barn (ezeckerna), som förneka sin egen härd, beklagas och begagnas för andras planer. Genom det exempel tyskarne gifva på att de tro på Österrike och dess framtid, skola de aldra sastast knyta de andra nationaliteterna vid Österrike. Måtte dessa ord äfven bli hörda och förstådda i de kretsar, der vi äro vittnen till det sällsamma skådespelet, att de, som aldra mest tala om det ärsda fåderneslandet, historisk tradition och den gamla tron samt se allt detta hotad:, införa en modern ide, en ny lära i det främmande landet. Mätte de betänka hvad de göra! Huru skalt konungen (kejsar Frans Josef, såsom böhmisk konung), som man önskar att se prydd med den lagenliga kronan, kunna hålla sitt intåg inom murarne till en stad, i hvilken man ännu hör genljuden af sånger, scm uppstämts till en främmande herrskares ära ? Och önska då icke dessa ifrare sjelfva, att man skall lefva i fred och enighet med de solk, som bo i det stora rike, på hvilket do kasta sina blickar? Men hvarifråns skola fred och endrägt komma, då det, som der kallas! enighet och vördnad, här begagnas till att sorherrliga tvedrägt och lagetridighet ? En tröst ha vi deruti, att detta endast är enstaka, öfvergående senomener; de kunna väcka vår förvåning, men de skola ej vända mig bort ifrån de österrikiska bröderna. Vi fräcka dem likasom förut handen, ingen tänker på att göra ingrepp, i grundade rättigheter och rättvisa anspråk; de åro medgisna och tillförsäkrade fri verksamhet, såfort de skrida med till uppförandet af den nya byggnaden på en konstitutionel och liberal grunuval, och j kunnen, mina herrar, lita på, att man ifrigt arbetar vidare på denna byggnad, hvars fullbordande betryggan rikets kraft och inre styrka. För att uppgifien skall lyckas, är det framför allt nödvändigt, att man upphör med ati tvifla och förtvifla. Den dystra, nodalagna stämning, som jag påträffade vid min ankomz hit, har: minskats; det har blifvit bättre, men det bör bli annu ibättre. Hvarför är man så modlos, hvarför kastar man en så ävgslig blick på framiiden? Man bör likväl vaka rättvis emot den, i hvars hand Forsynen lagt detia gamla, ärevördiga rikes spira. Man bor ej glömma, icke lycka ögat för, hvilken tjalskraft som behöfves, då suveränen, efter de pröfningar som så hårdt drabbat honom med slag på slag, upprätthåller nhodet och med oförändrad trofasthet arbetar på uppsyllandet af sina höga pligter-. Baron Beust framhöll till slut, att Österrikes ställning blifvit gynnsammare; i trots af de lidna nederlagen, har det utåt rönt aktning och sympati, dess röst är af betydelse tör fredens sak, och dess folk ha efter tvenne olyckliga krig, som foljt tätt på hvarandra, åter samlats. 1 När lyckan åter ler emot oss, skall man få se, hvad Österrikes folk är, och detta folk skola vi isynndrhet tillförsäkra tredens välsignelser, på det latt dess välstånd må kunna växa; ty endast hos ett arbetsamt och emot nöden skyddadt folk trifs friheten, endast der slår hon röttår. Englands gesarndt i Washington, Bruce, har aflidit. N cHAAUUU RR X——— Fn nn nå