Göteborgsposten – 23 september 1867, sida 2

— — — —G!—— ——— — — dem till Temple eller till de eländiga butikerna på gatorna deromkring, och förse dem med påskrift: Till 25, till 20, till, 15 centimes stycket. Det finnes en hel skara unga gatstrykare, som aldrig ha annat på fötterna, utan nöja sig med en sko på ena foten och en stöfvel på den andra eller en käng och en bottin. Det återstående slutligen, allt för dåligt att kunna säljas ens på dessa vilkor, skäres sönder, alt lärft, ylle eller silke tager man till lump; de bästa delarne af lädret skickas till skofabriker, der de alltid kunna användas, som vi förut hafva visat och det finnes en mängd industrier, för hvilka man till och med köper de återstående spillrorna. Det är i en dylik industriidkares magasin, som de begge nattliga vandrarne nedstigit. Han hade ej gått till hvila i detta ögonblick, det var arbetstimman för innevånarne på gatan Mouffetard. Utan tvifvel vakade han öfser de trupper, som försågo hans handel med nödiga artiklar kanhända lade han sjelf handen vid sorteringen. I ett hörn steg en hög af ännu icke undersökta skodon ända upp till taket; i ett annat tycktes en mindre hafva genomgått en första pröfning, och i långa rader på gamla plankor stodo de, som man bestämdt till första klassen. (Forts.)