Göteborgsposten – 21 september 1867, sida 1

komma till en tilltredsstallande lösning af den vigtiga frågan: hvar skall jag äta middag dag? Restaurationerna kormua att i tidningen indelas i 2 klasser: de billiga och de dyra. Om någon hos oss skulle vilja följa exemplet skulle han icke behöfva en dylik klassindelning, ty hos oss existerar det, Gudi klagadt, endast restaurationer at den senare klassen. Dock, vi vilja icke vara orättvisa. Orsaken till de högt uppdrifna priserna på våra matsedlar ligger helt enkelt i den s. k. biljett-åätningen. Så länge densamma existerar torde ingen prisnedsättning kunna motses och så länge få i sjelfva verket de tillfälliga kunderna ersätta hvad som förloras eller åtminstone icke förtjenas på de ordinarie. Under sådana förhållanden kan det anses för en god id af värden å restaurationen Hötel Sveaatt ha inrättat table dhöte, der man för 1 rdr erhåller det oundgängliga smörgåsbordet och 3:ne rätter mat. Behofvet af ett dylikt etablissement har tillräckligt visat sig genom den jemna omsättningen som egt rum sedan table dhöten tog sin början, en omsättning, hvilken hittills varit ganska välförtjent, ty den mat som serverats har uppfyllt alla billiga fordringar, och fortfares dermed på samma sätt torde Sveas styresman icke ha skäl att ångra denna sin anordning. Egaren af Hötel Göta Källare ämnar äfven att innan kort öppna table dhöte å nedra botten af sin lokal. Den nuvarande restaurationsoch schweizerilokalen kommer att uteslutande användas till detta ändamål, hvaremot den fordna biljardlokalen inredes till schweizeri. Å Lorensberg afbrändes i förgår ånyo ett utmärkt vackert fyrverkeri, förfärdigadt af Gaetano Amici i Köpenhamn, Det åskådades af en mycket talrik samling åskådare, hvilken under aftonens lopp böljade fram och tillbaka i den lika rikt som smakfullt eklärerade trädgården samt uppfyllde bersåer och verandor. Det var fägnesamt att iakttaga, att en ganska stor del af dessa åskådare utgjordes af stadens familjer. De gamla goda tiderna tyckas nu vara på väg att återkomma, de nemligen, då Lorensberg så att säga ännu icke förlorat sitt jungfruliga behag. Detuppstår också innan kort i en utan och innan vacker och elegant skepelse — restaurationsbyggnaden kommer nemligen någon dag i veckan att invigas; måtte man nu äfven kunna komma till den angenäma erfarenheten, att den äfven i soliditet och humanitet kommer att öfverträffa ein föregångare. Men hvad är detta? Hvad betyder den der förstulna blinkningen från era sköna ögon? Ah, je begripe que vous menar, historien var det, ja! Nåväl, så hör då. Som ni kanhända är så god och vet, ha de fyrverkerier, som hittills afbrännts å Lorensberg, varit förfärdigade af Nordens förnämste fyrverkare, Amici i Köpenhamn, och ha vanligen hitförts med någon af de halländska ångbåtarne. Hvad händer? En dag för några veckor sedan möttes besälhafvaren å en at dessa ångbåtar i Köpenhamn af ett telegram, hvari en af hans vänner och kolleger här på platsen uttryckligen varnar honom för att taga några fyrverkeripjeser med sig hit, enär polisen då genast skulle lägga beslag på dem. Kaptenen lydde rådet, medtog intet fyrverkeri och mörkt vardt det och tyst som grafven på Lorensberg. Straxt efter ankomsten hit mötte han vännen, telegramafsändaren, och helsade honom genast med orden: å, tack skall du ha, det var hyggligt af dig att skicka mig det der telegrammet! — Telegrammet? Hvilket telegram?, utbrast denne förvånad. — Kors, telegrammet om fyrverkeriet, vet jag! — Necken har afsändt något telegram och icke jag, bedyrade vännen. Vid närmare undersökning befanns det också verkligen att telegrammet var falskt, så tillvida att det var undertecknadt med den ifrågavarande kaptenens namn, utan att denne derom egde den ringaste kunskap. En liten nätt historia, icke sannt, måhända ett nytt bidrag till konkurrensens historia. Hr Graf har emellertid numera tagit sådana mått och steg att ingen, eho det vara må, vidare skall kunna korsa hans, det måste ni medge, i ordets egentligaste mening glänsande, pyrotekniska planer. Under gårdagen, både på f. m. och e. m., observerades en person iklädd fullständig eskimå-kostym, hundskinn från topp till tå, i en kajak, roende fram och tillbaka i hamnkanalerna. Det ovanliga skådespelet lockade naturligtvis en massa åskådare till kajbräddarne. Mannen var den förut omnämnde personen som för någon tid sedan anlände till Malmö efter ett flerårigt vistande på Grönland. Han är till börden svensk och född i Blekinge. Vid en förut i denna tidning skildrad fest som i Lördags gafs i Uddevalla med anledning af Uddevalla-Wenersborg-Herljungajernvägens öppnande, utdelades äfven några verser benämnda: Ett ord till våra grannar i Uddevalla, hvarur vi taga oss friheten an4(. da atunfanr hvara Hatyjka tarmgkänI SSR