Göteborgsposten – 21 september 1867, sida 1

ter sin rock, säljer sina möbler, och då han ej eger något att pantsätta ellar sälja, dränker han måhända sorgen på krogen eller kommer på fattigvården. Orikriktigt är också, att den som sitter med sju, åtta barn att försörja, skall betala lika mycket som den, hvilken inga eger. Hr Hedlund uttalade sin glädie öfver att ett möte sådant som detta kommit till stånd och hoppades att äfven för andra angelägenheters bebandling dylika möten skulle komma att ega rum. Tal. hade för sig ej klart, om meningen med mötet vore att bekräfta det ett missnöje funnes till, eller att uttrycka det mötet deri deltoge. Komiten hade talat om orättvisa, men ej sagt bvari orättvisan skulle ligga. Om man följt kommunalstadzan vid påläggande af skatter, så ligger orättvisan ej i dessas höga belopp, utan i misshushållningen med de allmänna medlen. Tal. genomgick SS 58 och 59 af kommunalförordningen och visade, ati om någon afvikelse skulle kunna, vid påläggande af kommunalskatt, få ske från bevillningen såsom grund, så skulle det vara för vissa klasser i afseende på ett visst ändamål, då icke alla af detta hade lika gagn. Vill man åter säga, att kommunalstadgans föreskrift i detta afseende vore orättvie, bvarföre hade man då ej bevisat detta? Mycket vore smärtsamt, som man ej kunde hysa missnöje öfver. Tal. tycke det sjelf vara hårdt, att i kommunalskatt atbetala t. ex. dubbelt så mycket som han ansåg sig ha råd att årligen bekosta på sin beklädnad; men han gjorde sig reda för om någon orättvisa låge deri, och då så ej var händelsen, kunde han ej känna sig missnöjd. Tal. varnade slutligen mot att antaga omogna och obe Ankta resolutioner. Frih. Leijonhufvud ville blott framhålla, att komitcen ej velat bilda en opinion, utan blott uttrycka den opinion, som redan finnes. Tal. varnade för en zunan utläggning; förslagets anda skulle genom alltför mycken retouchering gå förlorad. Hr Cederskog fordrade att man skulle tänka på hvad rättvisa och billighet fordrar. Rättvisa ansåg tal, ej kunna ligga i att t. ex. en gesäll, som har 500 rdr i årlig inkomst måste i utskylder betala 7 rdr 44 öre. Har väl arbetaren någon nytta af att penningar vräkas bort t. ex. på kajer? Men af detta som han ej har något gagn af ser han sig sjelf nedtryckt. Är det klokt att besluta en ny vattenledning med dess santliga anläggningskostnader, då arbetaren knappt kan lifnära sig, mycket mindre har råd att äta ordentlig mat! Tvenne skrifter, den ena af fabriksarbetaren C. A. Larsson, den andre af vaktmästaren H. J. Larsson, upplästes, båda framhålande att missnöjet berodde ytterst på den obilliga fördelningen af skatterna. Sedan hr Dickson ännu en gång uppläst sitt förslag, företogs votering, hvarvid torsta lelen af första punkten i komiterades förslag utgjorde hufvudpropositionen och motsv. del af br Dicksons förslag kontraproposi ion; det förra intogs med öfvervägande majoritet, ehuruväl ar Dicksons förslag nade en ganska aktningsbjudande minoritet för sig. Andra delen af första punkten i komiterades förslag antogs liksom den första med itvervägande pluralitet. Hr Westerberg yrkade, att mötet måtte ippskjutas för att taga närmare del af hr Dicksons förslag. (Förmodligen afsågs derned de delar at hr D:s förslag, som icke blisvit vid de förut anställda voteringarne förkastade). Andra puukten företogs derefter till diskussion, och yttrade sig först hr Hedlund, som sade sig ha kunnat biträda komitorades utlåtande om i stället för ordet missnöje stått ordet (klagan. Tal. inlat sig derefter på ett försvar för samtliga utgifter för Göteborgs kommun. Kajbyggnaderna hade hittills helt och hållet bestridts med tolagsmedlen, hvilka icke finge användas till annat ändamål. Den misshushållning som egt rum, om sådan förefunnits, hade blifvit beslutad före stadsfullmäktige. Så hade före dem den nya packhusbyggnaden beslutats, men blef genom deras sparsamhet ett par hundratusental billigare än ämnadt var. Parkerna hade icke kostat staden något, och just de som i stadsfullmäktige röstat emot dem, hade sedan på privata listor tecknat de största summorna för ändanälet. En sak kan man dock ej komma ifrån — det år fattigvården. Ensamt koleran förlidet år har i detta afseende vållat en utgift af 40,000 rdr. Man klagar öfver den dyra fattigvården och dock subskriberng årligen 20 3 30,000 rår i det privata sällskapet Skyddsföreningen. Tal. öfvergick till omkostnaden för skolorna, och torde hans försvar icke i detta afseende behöfva refereras, då sakens nytta är allmänt känd. I afseende på gatuläggningen framhöll tal, att man måste med densamma följa staden i dess tillväxt, på det att den sedermera icke, såsom i Stockholm skett, måtte bli omöjlig att utföra. Tal. bevisade vidare, att de omkostnader, som nedlagts på gatuläggningen, voro till stort gagn äfven för de fattiga, som förut måste vada eller draga fram sina kärror i lervällingen. Slutligen varnade tal. mos att utötva en alltför stor tryckning på stadsfullmäktige, emedan följden deraf skulle blifva en sparsamhet i afseende på allmänna arbeten, som skulle kasta en stor mängd arbetare på attigvärden, då de ej kunde erhålla sysselsättning. Tal. fordrade slutligen att få veta hvari den omtalade misshushållningen skulle ligga. Hr Blomstrand anmärkte att här blott varit fråga om skatternas höga, förskräckande belopp. Komiten hade ej utkastat beskyllningar emot stadsfullmäktige hvilka, enligt tal:s öfvertygelse, ej af någon påtryckning i verlden skulle låta afhälla sig från att göra hvad deras samvete bjuder. Tal. ville dock erinra om att man måste låta det nödvändiga gå före det nyttiga. Hr F. O. Strömman uppträdde under pätryckning af de hundratals arbetare inom samhället med hvilka han står i beröring. Missnöjet beror ej på de stora byggnadsföretagen eller hvad som eljest användes för kommunens behof. I första rummet är nemligen missnöjet hvilande på den omständigheten att edn som t. ex. har 800 rdr i inkomst får skatta 30 rdr om året: dessa 30 rdr, anför man, väga mera än den proportionela skatten för den som har 10,000 rdr. Arbetsklassen välsignar stadens styrande män för hvad de göra i afseende på fattigvård, skolundervisning o. 8 v. men samma klass år missnöjd emedan den vet, att icke allt inom dessa inrättningar är som det borde vara. Fattigvården bar understödstagare som — hafva egna bus. De matpoletter som utdelas till fattiga inlösas på bolagsvärdshusen. Arbetsklassen erkände väl svårigheterna för de styrande