Göteborgsposten – 19 september 1867, sida 2

hon tillställer mig är grundadt på ett allt för säkert faktum, för att jag icke skulle hålla henne räkning derför ... Dessutom, hvad innehåller denna andra skrifvelse. Men sinnesrörelsen blef ännu häftigare; han hade icke förr kastat ögonen på papperet, förrän han greps af en utomordentlig bestörtning, utstötte ett qväfdt skri, likt en konvulsiviskt snyftning. Innan han läst det, förde han det till sina läppar med en ifver som liknade tillbedjan. Svetten perlade på hans panna, hans flämtande bröst räckte ej till för hans djupa andedrag. Han ville läsa, men han hade icke förmåga dertill, bokstäfverna dansade för hans ögou, och raderna blandade sig om hvarandra, till följe af oordningen och skakningen i hans syn-nerver. — Se sä, sade han hemtande sig, är jag då icke mera en man; kanhända ljuset och hämden äro der? ... Innan han emellertid började läsa, måste han hemta andan och hans darrande läppar upprepade i flere omgångar med en outsäglig blandning af ömhet, förtviflan och hämndbegär : — Min far! ... min högt älskade far! ... Det var ett bref. . Det hade ursprungligen varit omsorgsfullt hopviket och försegladt; utanpå läste man denna enkla adress, utan utsättning af gata eller stad: Till herr Raymond de Saverly, löjtnant vid genicorpsen. Vid slutet af första sidan stod med stor stil denna anteckning : N:o 5. Detta bref var detsamma, som ligan Portin et kom