Göteborgsposten – 19 september 1867, sida 1

hufvud. 0! jag skall lära känna dem alla ... ända intill den sista! ... Jag skall demaskera dem! ... jag skall ... Han fullbordade icke meningen men hans våldsamt knutna händer gjorde en vild åtbörd och för att afsluta denna allt uppslukande tanke utropade han dystert: — Min far? ... min syster! ... Jag skall hämnas er! ... Min syster! ... upprepade han med en ton, hvari ömheten beherrskade hatet och vreden, min stackars Marcelle ... ja, det är med dig som jag måste börja; vår faders skugga skall förlåta mig, att jag icke tänker på honom förr än efter dig, som han älskade så högt? ... Til! verket då och ingen feg svaghet, ingen klenmodighet! Framför allt skall jag uppsöka denne konstmakare, som innehar så vigtiga hemligheter, och jag skall nog veta att derefter återfinna, det behöfs dessa begge Blairzots, som äro, — stölden af boken utvisar det tillräckligt — mina fienders medbrottslingar ... Vilan, Raymond, framåt! Gå! Gå! din faders blod ropar på hämd! ... Sålunda öfverlemnande sig åt sina upprörda känslor vred han om glasknappen till sitt laboratorium för att öfvertyga sig, om hvad som på den sidan också passerat under hans frånvaro. Oaktadt den möda mäster Portin gjort sig att undanrödja spåren efter sitt besök, upptäckte Leonards vana öga lätt, att någon varit inne och undersökt allt. Men man hade ingenting kunnat uppsnappa af det vigtiga arbete, hvartill detta lönnrum var helgadt. Den unge mannen återvände då till jernskåpet der