Göteborgsposten – 19 september 1867, sida 1

Parisiska Nattsidor) uf Alfred de hränat och Octave Fere. Öfvers. Der antydde ingenting en fientlig inkräktning, men då han öppnade det andra blef han ett ögonblick slagen med häpnad öfver att se jernskåpet öppet och föremålen spridda omkring på golfvet. Med sina darrande händer gräfde han till botten och slog sig för pannan med ett doft rytande. — Stulen! ... de hafva stulit den! ... yttrade han med de bleka läpparne fuktade af ett lätt skum liksom ett såradt och tillintetgjordt lejon. Slaget var så hårdt, att han kände behof af att sätta sig och återhemta sig. Hans blick lyckades icke slita sig från detta skåp, hvilket han hade anförtrott en del af sin tillvaro, och som hade lemnat den åt fienden. — Ah! mumlade han, dessa män måste vara mycket starka och mycket beslutsamma ... Ingenting är dem för dyrt, ingenting hindrar dem! ... De hafva då allt för sig, de eländige! ... Men jag har mitt mod, jag ... återtog han, i det han reste sig upp oeh skakade sitt kraftfulla —— ) Forts. fr. N:o 217.