Göteborgsposten – 14 september 1867, sida 2

nia och ämna qvarstanna der till slutet af denna månad. — Från Dröbak skrifves d. 1 d:s, attistrafiken der i fjorden i år icke motsvarat förväntningarne till följd af den starka frost som inträffade i Frankrike och England. Iill nämnde dag hade konsul Parr ej utskeppat mycket mera is, än halfparten mot i fjol, då 81 skeppslaster med c:a 30,000 ton utskeppades. Han har i år pröfvat en ny försäljningsort, Konstantinopel, dit han skickade 2 skepplaster, som likväl såldes med ringa profit. — Från Hammarfest skrifves d. 20 Aug., att tre finska herrar, som ankommo dit den föregående veckan med ångf. Nordkap från Vadsö, berättat, att man i norra Finland redan skall hafva haft 6 graders köld, hvarför för hoppningarne om någon skörd derstädes i år alldeles förlorats. I Vadsö hade det en natt varit 1 grads köld. — En man af allmogen lemnade en dag i midten af Aug. månad sitt hem för att föra sin våroch sommartörtjenst, bestående at torkad fisk, till Hammarfest. Han hade med sig i båten, förutom en äldre karl som biträde, sin hustru, sin dotter och sin tjenstpiga samt liket af sitt nyligen aflidna yngsta barn, hvilket under samma resa skulle jordfästas. Vinden var stark och c:a 3 mil från staden kantrade bäten. Mannen sjelf kom upp på kölen af båten, dit det äfven lyckades honom att få upp sin hustru, men hon hade redan fått i sig så mycket vatten, att hon var utan medvetande och snart var död. Då det alltså var utan nytta att längre hålla hustrun, släppte han henne för att rädda karlen, som hängde fast vid båten, hvilket äfven lyckades. Etter 8 å 9 timmars förlopp blefvo de ändtligen räddade. Några penningar, som mannen hade på sig, kastade han bort, medan han satt på kölen. Det skall nemligen herrska den tron bland allmogen, att lifvet svårare räddas, om man har penningar på sig och om under sådana ögonblick själ och hjerta ännu hålla fast på verldens mammon. PAA