Göteborgsposten – 14 september 1867, sida 2

enskommelser och fördrag med Preussen till den tyska enhetens fromma. Efter Brennerbanans öppnande har samfärdseln mellan Italien och det sydliga Tyskland blifvit utomordentligt liflig. Vägen från Munchen till Verona tillryggalägges på 18 timmar och till Rom på 44. Från Mänchen berättas, att tillströmningen af främlingar från alla länder till den baierska hufvudstaden f. n. är mycket stor, och att det ibland dessa finnes ett betydligt antal turkar, egyptier och andra från Örienten. Transporten af färska frukter från Italien till Schweiz och Sydtyskland skildras såsom särdeles betydlig. Vi kunna således snart vänta oss äfven uppe i vår Nord friska och mogna sydfrukter, såsom drufvor, apelsiner, fikon m. m. Då den bera made och snabba ångbåtstrafiken mellan Italien och Afrika kommer riktigt till stånd, skall äfven Atrika skatta dagligdags till europernas gom, och när så Suezkanalen blir färdig med dess trafik, skall äfven Sydasiens läckerheter söka sig en snabbare omsättningsmarknad i Europa. Det skall sålunda snart icke bli någon sällsynthet att vid en ganska anspråkslös europeisk middag bli serverad med färska sydfrukter. I England börja, på grund af den genomförda representationsreformen, arbetarne redan att röra på sig för deltagande i de stundande valoperationerna. Handtverksföreningarne i Birmingham ämna förena sig med reformligan och gemensamt verka för val af arbetare. Arbetareföreningen i London bedrifver mycket lifliga förberedelser till sin stora retormfest i Kristallpalatset. Flera dussin liberala parlamentsledamöter ha redan utlosvat sin närvaro. Man har beslutat att äfven inbjuda Garibaldi, såsom representant för de italienska arbetarne, och de i London befintliga söreningar af utländska arbetare. Direktörerna för Kristallpalatset vilja prestera något utomordentligt samt anordna stor illumination och fyrverkeri. I Köln har koleran uppträdt under de senaste dagarne med temligen stor häftighet och der utbredt sig öfver hela staden. Från Belgien skrifves, att exkejsarinnan Charlottes tillstånd så till vida förbättrats att hennes nye läkare, d:r Bulkens, ej längre anser sin närvaro nödvändig.