Göteborgsposten – 13 september 1867, sida 1

hade äfven sjelf så att säga dokumenterat sitt intresse för skattelindring åt mindre bemedlade genom ett förslag i denna riktning. Emellertid framhöll tal. det oriktiga i afseende på komitens förslag, hvilket först på aftonen kommit de församlade tillhanda, sedan de uppkommit på samlingslokalen, och tal. yrkade på uppskof på 14 dagar. — Detta yttrande blef, då det onekligen var mycket berättigadt, ämnet för — hela aftonens diskussion. De som yrkade på uppskof, eller åtminstone, såsom hr Hedlund, motsatte sig resolutioners fattande, begagnade sig nemligen af denna svaga punkt i komitåens åtgöden för att utdraga den förberedande diskussionen tills ingen annan var möjlig, Emellertid upplästes komitrades förslag till resolutioner, hvilket är af följande lydelse 1:o. Mötet vill gifva ett uttryck åt det allvarliga missnöje med kommunalbeskattningen, hvilket förefinnes hos en stor del af stadens innevånare; icke allenast hos dem, som äro, eller som befara att blifva oförmögne att bära de stigande skatterna, utan äfven hos dem, som anse rättvisan fordra en förändring af dermed sammanhängande förhållanden och som anse klokheten bjuda, att så snart som möjligt lyssna till rättvisans röst. 2:o. Mötet anser de väsendtligaste orsakerne till det allmänt rådande missnöjet vara: a.) Kommunalskatternas nuvarande höga belopp och fruktan för detta belopps ytterligare stegring. b.) Känslan af det obilliga deruti, att för skat: ternas utgörande den ene beröfvas hvad som vore nödvändigt för hans uppehälle, under det den andre ondast afstår en ringa del af sitt öfverflöd. c.) Den på grund af inkomst graderade röstskalans uteslutande tillämpning vid val af kommunalrepresentanter, hvilken åt ett ringa antal personer förlänar en företrädesrätt, som är stridande så väl emot Svenska folkets urgamla rättighet att sig sjelft beskatta, som emot det nya stats-skickete demokratiska anda, och som omöjliggör ett allmännare förtroende för en representation, hvilken endast uttrycker åsigterna och intressena hos en ringa minoritet. g:o. För att häfva, eller åtminstone mildra det sig alltmera utbredande missnöjet så väl med kommunalskatterna, som med sjelfva kommunalförfattningarna och dessas tillämpning, förordar mötet följande åtgärder: a) Nedsättning af kommunalskatternas nuvarande höga belopp derigenom att utgifterna inskränkas till de allra nödvändigaste och inkomsterna, så vidt ske kan, ökas. b) Revisioo af Bevillnings-stadgan till afhjelpande af deri befintliga felaktigheter (t. ox. med afseende på Aktie-bolags beskattning), hvilka i mångdubblad skala framträda vid kommunalbeskattningen. c) Begagnande af de utvägar till skattelindring för de mindre bemedlade, hvilka genom vällande kommunal-lagar och särskildt genom 8 58 och 59 af kongl. förordningen om kommunalstyrelse i stad äro anvisade samt, i fall dessa utvägar skulle finnas otillräckliga för ändamålet, nödig ändring eller förklaring af kommunalförfattvingarne. d) Reform af grunderna för val af kommunalrepresentanter, bestående dels uti en förändring af rögtberäkningen och dels uti en förändring af valsättet, i ändamål att göra största möjliga antal väljande i verkligheten och ej blott skenbart representerade, 4:o. Nötet uppmanar stadens Riksdagsmän, att vid nästkommande Riksdag vinnlägga sig om att genomdrifva såväl möjligen behöfliga färändringar i Bevillnings-stadgan. som en reform af kommunallagarna, i den syftning, för hvilken mötet uttalat sig, och förväntar att Stadsfullmäktige ofördröjligen skola till skattelindring för de mindre bemedlade vidtaga sådana åtgärder, som äro beroende endast af det sätt, hvarpå nu gällande kommunalsörsattningar tillampas. 5:o. Mötet utser en kommitts af fem personer, hvilked kommitt erhåller nppdrag, dels att å mötets vägnar, på sätt de finna tjenligast, offentliggöra de beslutade resolutionerna, dels att, då omständigheterna göra sådant onskvårdt, utfärda kallelse till nytt allmänt möte. Denna kommitt äger rätt att i händelse af afgång eller afsägelse sig sjelf genom val complettera. Det skulle vara af töga intresse att här redogöra för diskussionen, hvilken, såsom ofvan antydts, förblef utan resultat ehuru flera i densamma deltogo. Må det vara nog att nämna, det första punkten i betänkandet upplästes, att d:r Dickson yttrade det antagandet af denna punkt var detsamma som antagande in nuce at hela det öfriga förslaget och att frih. Leijonhutvud visade det denna punkt blott var en följd af förra mötets resolution. Efter en kort ytterligare diskussion beslöts att mötet skulle uppskjutas på åtta dagar. Det är att hoppas att mötet då blir lika talrikt besökt som nu, att de personer bland folket hvilka ha sina tankar i ämnet och, efter hvad som i går visade sig, vilja uttrycka dem, då skola låta dem bli bekanta, och slutligen att man icke då, såsom nu var fallet,