Göteborgsposten – 13 september 1867, sida 1

och hade icke haft tid att emottaga förtroendet om den hemlighet, som gubben slutligen hade upptäckt. — Nå väl! denne son är ju också död? — Är han verkligen död? yttrade Portin. — Ja, sade i sin ordning Saint-Valiez, det är frågan. Denne förträfflige Portin fruktar icke att gå till botten af saken; denne man är omgifven af ett hemlighetsfullt och ogenomträngligt mörker, som gör honom farlig för oss. — Oh! om han skulle komma tillbaka! ...stammade med verklig fruktan den förslagne pantlånaren. — I detta fall mina herrar, sade Portin, hafva vi emot oss en oförsonlig fiende och en farlig medtäflare. — Utan tvifvel, sade Cambrai, som mer än sina kompanjoner ville hoppas det bästa, men under förutsättning, att han skulle vara nog skicklig att upptäcka, hvad som är såväl doldt. — För öfrigt, återtog baronen, hafva vi icke af Mazikoff erhållit noggranna förklaringar. — Noggranna? ... sade Portin. Jag har trott det liksom ni ända till detta ögonblick; men det handlar nu icke att gå till väga på måfå; uppväcker det som jag sett och funnit på mina forskningar er oro liksom min? — Det är sannt. — Nå väl, mina herrar, om det finns någon menniska, som kan gifva oss upplysning, så är det ännu en gång Mazikoff. Han skall besöka Leonard ... och skulle han känna igen honom ... är det icke er åsigt liksom min? ...