Göteborgsposten – 12 september 1867, sida 1

— Jag sade således, att Mazikosk skall komma, och vi skola hafva med honom ett mycket allvarsammare samtal, än ni tror. — Den der Mazikoff! han blandar sig alltid i det, som icke angår honom! brummade Saint-Valiez, hvilken bojarens landtliga grannskap också som vi veta förorsakade on liflig förargelse, oaktadt han var långt ifrån att una dem, som voro honom förbehållna i en nära förestående framtid. — Ah, förlåt! sade Portin, detta angår honom lika mycket, som oss, ni skall snart få se det. Medan vi vänta, det återstår oss tio minuter, så låt oss använda dem till att göra er underrättade om de medel, som jag har användt för att förskafka mig boken och i synerhet stället, der den befann sig. De närmade nyfiket sina stolar och gjorde tecken åt Portin att tala sakta, såsom om murarne hotade att höra dem. För att så mycket möjligt förkorta hans förklaringar, hvilka juveleraren roade sig med att detaljera för att förstora sina uppoffringar i sina kompanjoners ögon, var resultatet deraf att till följe af list, förslagenhet och penningar hade han dragit fördel af Leonard Dorbans frånvaro, hans sjukdom och hans vistande på gatan la Paix, för att praktisera sig in hos honom och der göra undersökningar. Han hade för det första funnit riktigheten af upplysningarne i det anonyma bref som Blairzot, för att hämnas sin misslyckade plundring hos Leonard, hade adresserat till honom. Han fann den hemliga fjedern till den första kamma