Göteborgsposten – 11 september 1867, sida 2

Rattegangsoch Polissaker. Toliskammaren. Fortsatt ransakning holls i gär med häktade Johannes Carlsson, Joh. Blomqvist och A. G. Johansson, vid ett föregående tillfälle tilltalade för att ba begått inbrottsstölder hos bandl. Hulthin på Hagabeden, handl. Andersson i Galgkrogarne och traktören Nilsson på Kristinehöjd. Såsom förut berättats erkände de alla tre att ha begått stölderna hos handl. Andersson och traktör Nilsson. Dessutom erkände de en och annan mindre stöld, men förnekade att ha begått någon annan af de många som isynnerhet under våren och sommaren sorösvats i staden och dess omgilningar. Under den tid som förflutit sedan förra förhöret egde rum, hade det lyckats spanande konstaplarne n:r 12 Jönsson och n:r 14 Larsson, hvilka visat en högst berömvärd ifver att få detta tjulbands bedrifter lagda i dagen, att spåra en mängd effekter, som blifvit tillgripna under omkring tio inbrottsstölder under senare tiden, utom de förut omnämnda. Då de tilltalade efter åtskilligt prut erkånde den ena efter den andra af dessa stölder, skulle det sakna intresse att här uppräkna de temligen enlormiga detaljerna. Ref. inskränker sig derföre att omnämna det de erkände en inbrottsstöld på Stora Torp, en från bokhandl. Arwidsson, en i ett bolagsvärdsbus, en från handl. A. L. Törnberg, en från enkefru J. T. Nordström, en från fabrikör Wahlgren o. s. v. Mest hade vid dessa tillfällen matvaror blifvit tillgripna, men äfven en hel del andra saker, tyger, verktyg m. m. hade stulits. A. G. Johansson, ur hvilken man vid föregående förhöret haft mycket svårt att utlocka sanningen, var nu så sjuk att han måste sitta inför dombordet. Också var han denna gång betydligt uppriktigare. Målet remitterades till vederb. domstol. Från Stockholm. Mordet å m:II Laurell. Stockholms Dagblad meddelar följande ytterligare underrättelser i denna sak: Den döda kroppen undergick i Lördags eftermiddag obduktion och vid dess alklädande påträffades i m:II Laurells barm, innanför linnet, ett gammalt knissblad utan skaft, hvilket blifvit igenkändt såsom henne tillhörigt och begagnats att dermed spinta stickor samt städse haft sin plats i spiseln. Detta knilsblad var blodbestänkt och antagligen har m:ll L. haft detta i sin hand, då bennes baneman inträdde i köket; men ingenting häntyder på att det blifvit användt emot henne. Redan vid detta förhör yppade sig vissa misstankar emot en qvinna, hvars namn är Margareta Larsson, ogift, men sedan flera åt tillbaka sammanboende med en guldsmedsgesäll Friberg i huset n:r 6 Johannisgränd å norr. Denna qvinna har tillförene gått mill Laurell tillhanda med hvarjehanda uträttningar, men, enligt egen uppgift, dermed upphört i Mars eller April månad detta år. Samma dag mordet begicks infann hon sig tvenne gånger i det hus, der den mördade bodde, och af sådan anledning kalades hon att komma tillstädes vid polissorhörretf i Laurells bostad, för att, hon liksom alla de andra tillkallade, upplysningsvis höras. Hennes uppträdande dervid ådrog henne genast en viss uppmärksamhet och, utom det att hon esomoftast beträddes med vetalan, förekommo emot henne några omständigheter, hvilka hon icke kunde nöjaktigt förklara. Dagen derpå eller Fredagsmorgonen d. 6 d:s påträffades bakom en soplar inom den egendom, der Larsson eller Friberg (såsom hon vanligen låter kulli sig) är boende, ett knyte, som vid närmare påseende befanns innehålla en något begagnad, halfsmutsig hvit underkjortel. ett par fruntimmerskalsonger samt några andra smärre linnepersedlar. Efter härom till polisen meddelad underrättelse sökte man få upplysning om hvem dessa persedlar tillhörde och långt omsider fick man tag uti en qvtinna, som bestämdt igenkände desamma såsom tillhöriga m:ll Laurell. Härtill kommer att trenne personer, boende inom meranämnde egendom, neml. ofvansagde guldsmedsgesällen Friberg, nos honom och Larsson inneboende hustru Johnsson samt hustru Anna C. Granlund, sammanstämmande intygat: Friberg och Johnsson: att ogifta Larsson-Friberg på Thorsdagsförmiddagen d. 5 d:s (några timmar förrän mordet upptäcktes) hemkommit klädd uti en hvit underkjortel, hvilket så mycket mera ådragit sig vittnenas uppmärksamhet, som hon förut icke egt någon sådan och hvaröfver de också uttryckte sin fö vaning. Larsson-Friberg hade derföre på estermiddagen tagit kjorteln af sig och lagt den på sängen, men hvart den sedan tagit vägen, hafva dessa vittnen icke kunnat upplysa; samt Granlund: att hon på Thorsdags förmiddagen sett Larsson-Friberg komma hem, klädd uti en hvit, hystärkt underkjortel. hvarvid äfven hon fäst synnerlig uppmärksamhet. Dessa vittnesmål har man ställt tillsammans med de bakom soplåren funna hnnepersedlarne, och Larsson-Friberg undergick i lördags alten ytterligare förhör, i ändamål att förklara sig häröfver, men hon förnekade då på det bestämdaste sanningen af hvad olvanstående personer berättat och påstod alltjemt att de talade osann: och endast ville bringa henne på ——2. — — ——