Göteborgsposten – 11 september 1867, sida 1

icke de ha en anförare. Hvilken studentsängaro känner icko Oscar Arpis sätt att anföra, hvem förmär säsom han föra taktpinnen, han, hvars hela kropp är ett lefvande uttryck af sången, han, som kan genom en axelryckning markera än en åttondedels, än en sextondedels, än en trettiotvåendels taktl... Ljudeliga hurrarop buro vittne om sympatierna för skålens föremål. Det torde böra nämnas att mag. Wieselgren i början af sitt tal tillkännagaf att han oförberedd måst uppträda, i ansennde till förhinder för en annan per8on. Hr Arpi teckade för den skål som ognats honom. Han uttalade den innerliga ullfredsstallelse han rönte öfver att finna sin goda vilja erkänd och gat sina sångarkamrater deras fulla andel af äran. Generalmajoren J. A. Hazelius föreslog en skål för Haeffner, Upsalasångens stistare. Upsalasången vore en nationalskatt, sade man, mau hade rätt deri, men ingen nationalskatt finnes, som icke förvärfvats uunder loppet af en lång tid. De närvarande Upsalasängarno voro endast dv nuvarande ufforarne af denna sång, som hade Heffuer att tacka för sin uppkomst. Kammarskrifvaren Tammelin höll sedan ett versifieradt föredrag, som mottogs med ganska mycket bifall och innehöll ett förherrligande af Upsalasångens triumf. Mellan talen utfördes sånger dels af studenterna, dels af en stark Stockholmskör, anförd af kammarmusikus Josef Dente. Versor ÅTill Upsala-sångarne af Hzs och till Upsala-student-sångarne af E. v. L. utdelades, tryckta. Mellan sångerna och talen utfördes musik af Svea lifgardes musikkår, i paraduniform, under anforande af direktör Rosbeck. Den var placerad på balkongen, men sedan talen slutat och den sista köreu förklingat flyttade musikkåren ned i musikpaviljongen och utförde der stycken ur operor m. m. på ett sätt som ofta framkallade lifligt bifall. Kl. half 9 intogs den väl anordnade sexan, och kl. 9 kunde festen anses slutad. Ett stort antal af deltagarne qvardröjde likväl länge för att njuta af astonens skönhet. Samtalen blefvo då lifligare, sånger ljödo här och der, och utanför Hasselbacken stodo ännu till inpå natten tusentals åskådare och ånörare.