Göteborgsposten – 10 september 1867, sida 1

Emedan Norges storthing icke sammanträder härnäst förr än på hösten 1868, så följer deraf att komitåns förslag, som naturligtvis måste behandlas samtidigt af storthinget och den svenska riksdagen, icke kan till definitivt afgörande företagas förrän i Februari 1869. Tiden till dess är också väl behöflig för den del af allmänheten som intresserar sig för förslaget, att med detsamma göra sig förtrolig. Uppskotvet kan äfven af politiska skäl vara nyttig. Under tiden kan ställningen i Europa hafva inträdt i ett nytt stadium, då det är af oberäknelig vigt att intet småaktigt groll råder emellan de begge länderna som naturen förenat. Ni erinrar er sannolikt huru många och långa tal våra representanter hållit om nyttan af ett inhemskt fondsystem, och om skadan af den utländska upplåningen. Nu har riksgäldskontoret afyttrat inhemska obligationer för circa fyra millioner rdr och man börjar redan beklaga att så stora kapitaler dragas från jordbruket och industrien Åsom icke kunna täfla med staten. Få se om icke en reaktion visar sig under nästa riksdag. Apropos riksdagen, så kan jag meddela ett vidtaget arrangement, med hvilket andra kammarens ledamöter sannolikt blifva mycket belåtna. Den i deras sal anbringade stora gaskronan medförde om aftnarne en plågsam hetta. Flera af de mest varmblodiga representanterna äfventyrade då att blifva helstekta. Fullmäktige iriksgäldskontoret vilja ej ha sådant på sitt samvete, och nu skall gaskronan omgifvas af en kolossal glaslykta, hvarigenom värman ej sprider sig i salen utan ledes ut genom taket. I anseende till tidens knapphet, då jag skref mitt förra bref, hann jag ej att fullständigare ingå i den kuriösa frågan om presi-denten Åkermans porträtt, hvars liqviderande bestriddes med kommerskollegii expensmedel. Jag vill nu göra några intressanta tillägg. Det är k. kammarrättens öfverrevisionsdepartements civilräkenskapskontor som vid granskningen af kommerskollegii räkenskaper först gjort anmärkning mot den omfsörmälda utbe talningen för porträttet och anfört, att då det icke torde kunna antagas, att ifrågavarande porträtt varit erforderligt för k. kollegii verksamhet och ärendenas behöriga gång inom k. kollegium, så hemställdes att handlingarne i målet skulle öfverlemnas till justitiekanslersembetet. Men efter slutad skriftvexling, ty kollegium fick naturligtvis förklara sig, lät kammarrätten anmärkningen förfalla. Orsaken dertill var att de föregående presidenternas porträtter på enahanda sätt som nu senast hade liqviderats, och kammarrätten resonnerade förmodligen så, att när dessa utgiftsposter icke förr anmärkts af statsrevisorerna, så hade åtgärden häfden för sig. Jag förmodar dock att riksdagens revisorer skola upptaga revisionsdepartementets anmärkning, såvida ej kollegii tjenstemän nu liqvidera porträttet med egna medel, hvilhet vore det klokaste. Af handlingarne upplyses vidare, att presidenten Åker: mans porträtt, måladt at professor G. U. Troili, allenast kostat 450 rdr rmt, hvaremot de föregående presidenternas porträtter varit betydligt dyrare. Sålunda har presidenten af Klintbergs, måladt af Sandberg, kostat 1,749 rdr 36 sk., presid. Poppii, af densamme, 1,709 rdr, presid. Skogmans, af Troili, 2,509 rdr, presidenterna Håkanssons och Edelerantz, begge af Staaff, hvardera 2,009 rdr, allt banko. Utgitten för alla dessa porträtter har likaledes afförts i kollegii expensmedel. Det är för humaniteten i vår tid en hedrande företeelse att äfven fruntimmer numera alldeles på egen hand kunna företaga äfven långresor. Förr skulle det alls icke gått an. För någon tid sedan hitkom via Libeck en ung dam, 22 år gammal, född i Schweitz och utgången från en läroanstalt i Lausanne. Hon skulle öfver Göteborg och Kristiania resa till — Archangel, för att blitva anställd såsom lärarinna hos en der bosatt familj. Hon fruktade alls icke för resans besvärligheter och var ganska intresserad at att erfara huru det skulle taga sig ut att i flera månader undvara solens ljus. Ja — torde någon af edra lä———— nn::