Göteborgsposten – 10 september 1867, sida 1

het sin fars närvaro vid den sårades bädd i dessa kritiska ögonblick och då hon misstänkte, att han skulle komma, skyndade hon sig, om hon förutsåg möjligheten af ett anfall, att gifva Leonard icke någon af husläkarens ordinationer utan ett af de lugnande piller, som Fråderic Mähldorf hade föreskrifvit. Tack vare dessa försigtighetsmått, kunde hon smickra sig med att ensam hafva hört de underliga namn, de orediga utrop, som tycktes sakna mening och sammanhang, men vid hvilka hon fästade så mycken vigt. Dessa symptomer af ett måhiinda allvarsammaro moraliskt än fysiskt tillstånd försvuuno för öfrigt inom loppet af några dagar. Läkaren föreskref numera endast mycket lugn. Sedan förmildrade han ännu mer sin föreskrift och tillät några besök såsom förströelse. De som blefvo emottagna, tillhöra våra bekanta; det var Fråderic Miihldorf, hvars närvaro slumpen, — var det väl endast slumpen? — lät sammanträffa med fru de SaintValiez. Det var också grefve de Larsigny, denne på en gång ädelmodige och sällsamme gubbe, som gjorde sig så mycket bekymmer för hederssaker, som egde en så djup afsky för verldens och modets fordringar. Grefve de Larsigny tyckte om hr Portin, som aldrig tvekade att förena sig med honom i fråga om hans vidsträckta frikostighet. Hr Portin underlät intet tillfälle att draga honom till sig, och lika mycken omsorg han ådagaDo lade att från sin familj, det vill säga, sina döttrar aflägsna