Göteborgsposten – 9 september 1867, sida 2

1 Spanien. Den olyckliga spanska nationen har ännu en gång återfallit i sin dvala, för att inom mer eller mindre kort tid återfalla i en ny konvulsion. ÅJournal des Pyrences orientales tilldelar en spansk insurgentanförare följande betecknande yttrande: Jag har, sade han, med nio man genomlupit hela Cerdagna. Då jag märkte, att ingen kom för att öka min trupp, så återvände jag till Frankrike, i det jag upplöste min arm6. Vi känna ingenting mera förtvifladt, än tillståndet i ett land, der en insurgentanförare kan på det sättet promenera omkring under flera dagar med nio man, utan att någonstädes framkalla hvarken ogillande eller sympati. Till fredskongressen i Gendve skulle Garibaldi anlända såsom i Lördags, och hade man der förberedt honom ett storartadt emottagande. Förutom Garibaldi ditväntades äfven de bekanta männen Victor Hugo, Louis Blanc och Jules Favre. Alla tre äro gamla, bepröfvade och varmhjertade republikaner samt lysande vältalare. Det skall således komma att hvila en ovanlig glans öfver detta möte. — De preussiska tidningarne, som numera ej finna någonting till pass här i verlden, utom det Preussen gör, kunna naturligtvis icke heller komma öfverens med fredskongressen. En af de resolutioner, som skola här bli antagna, lyder sålunda: Den egentliga krigsfaran ligger i de stora militärmonarkier, hvilka undertrycka småstaterna till förmån för en despotisk civilisation. En ansedd preussisk tidning menar, att en fredskongress, som antager dylika förklaringar, skall blifva en krigskongress, och röjer, att man endast åsyftar en storartad demonstration mot Preussen. De medlemmar af fredskongressen, hvilka nu samlas i Geneve, äro, menar bladet, antingen fransmän, som icke skulle betänka sig ett ögonblick att slå till, om de kunde få Belgien, eller sydtyska demokrater, som svärma för en tysk republik och ej vilja ha med Preussen att göra. Det hela är således en Ahzettelung mot Preussen, framgången af harm öfver denna makts segervinningar i fjor. Från Amerika meddelas, att presidenten Johnson utfärdat en proklamation, i hvilken han varnar för handlingar, som strida mot centraldomstolens beslut. — Johnson synes således vilja stödja sig på högsta domstolen i sin kamp mot de radikala i kongressen. Det skall bli af stort intresse att se, huruvida domstolen skall i denna kamp kunna bibehålla sin högt uppburna ställning och ej behötva nedsjunka till en lydnadsträl under det herrskande partiet för dagen. 1 Washington, Cincinnati och andra städer bildas clubs, för att verka för Johnsons återval vid hans presidentstids slut. Newyork Herald uppmanar ifrigt presidenten att utfärda en allmän annesti i Södern och bilda ett nytt kabinett. I Illinois har koleran utbrutit med elakartad karakter. Ungerns deputation vid den finansiela utjemningskommissionen har slutligen bestämt, att Ungern skall till de gemensamma angelägenheterna under nästa år betala 28 mill. och till räntor på statsskulden 25 mill. Från Österrike skrifves i öfrigt, att kommunalrådet i Wien beslutat en adress till deputerade kammaren, hvari begäres, att folkskolan skall ställas under lagliga bestämmelser och att konkordatet må upphäfvas. Senare Post.Sedan kejsarmötet i Salzburg nu länge diskuterats, meddelas ändtligen följande officiela framställning deraf ifrån franska regeringen, undertecknad af utrikesministern Moustier : Då kejsarparet begaf sig till Salzburg, leddes det af en känsla, om hvilken den allmänna meningen ej kunde misstaga sig. Jag skulle afhällit mig ifrån att yttra mig till eder om suveränernas sammankomst, ifall denna ej blifvit föremål för vanställande uttydningar. Resan föranleddes endast och allenast af tanken på att bevisa den af ödet härdt drabbade österrikiska kejsarefamiljen den djupaste sympati. Kejsarehusets tvenne öfverhufvuden kunde visserligen icke under flera dagar befinna sig intimt tillsammans med hvarandra, utan att utbyta sina intryck och iuCer om frågor af allmänt intresse; emellertid hade deras samtal hvarken till föremål eller resultat att fastställa kombinationer, som icke äro grundade: Europas närvarande ställning, Ni vet, hvilket språk regeringen fört, så ofta hon nödgats uttala sig öfver det sakernas tillstånd, som framkallades af de krigiska händelserna i fjor sommar. Vår hållnivg har tydligt uttalats först i cirkulärnoten af d. 16 Sept. 1866 Lavalettes bekanta cirkulär, hvari han utvecklar, af hvilken fördel det, som nu skett i Tyskland, är för Frankrike i jemförelse med resultaterna från 1815, och att det ej är något som kan oroa Frankrikej), dernäst i k-jsareng tal vid hamnarnes öppnande och slutligen i de tal, som statsministera Rouher hållit uti lagstiftande församlingen. Vi ha aldrig upphört med att i våra handlingar förblifva de åsigter trogna, till hvilka vi från första början bekänt oss i hänsyn till de politiska förändringarve i Tyskland. Vid ännu ett iillsälle, som inträffat på aldra sista tiden (Luxemburg). hafva vi sett, att Europas kabinetter låtit vår lojala politik vederfaras rättvisa, genom att i Frankrikes intresse understödja våra ider. Hvad som en gång skedde, är en borgen för, att vår politiks hofsamhet skall uti ifrågavarande fall bli af dem understödd. De båda kejsarnes samtal kunna vmöjligen haft den karakter, som nyhetskrämarno tillagt dem. Redan långt före mötet i Salzburg hade båda suvera