Göteborgsposten – 6 september 1867, sida 2

liga lifvet, och som hade en son, hvilken, tack vare de förnäma förbindelserna, redan umgicks i kretsarne bland de unga männen på modet, he Portin skulle helst hafva velat, att Amelie, emedan det var hennes smak, bibehöll det svåra och till och med tröttande utif. indet af den tysta välgörenheten, och att Christine hade fördelarne af den lysande. Man kunde icke resonnera skickligare med hans sätt att se saken, men man har haft tillfälle att se, huru omständigheterna ofta draga ett streck öfver de faderliga beräkningarne. Christine egde ingen af de egenskaper. som skapa en verklig grande dame. Hon förblef en förtjusande flicka, liflig och ytter, men med medelmåttigt behag och förstånd. Theobald, som med en bättre riktning hade kunnat blifra en hygglig ung man utan sysselsättning, hade genom sin fars fåfänga och blinda ömhet inträdt på klubboch kuliss-lifvets beklagliga väg. Man hade velat göra honom till ett lejon, han hade blifvit en sprätt. Hr Portin, som kände sig mycket förödmjukad af att vara en rik man, och icke en förnäm, plågades af en fix id6. Då hans son icke hade kunnat blifva någonting genom sitt personliga värde, ville han göra något af honom genom makten af förmögenhet, och som han förtjenade ansenliga summor, var han besluten till så stor uppoffring, som kunde fordras för att erhålla hvilken tittel och hvilken bandstump som helst, FFHYLtAN