Göteborgsposten – 5 september 1867, sida 2

bondsolk, inåt en närgransande skogstrakt för att plocka bär. Dagen gick till ända utan att hon återkom. Föräldrarne, som fruktade att någon olycka händt, kallade sine grannar att vara dem bebj-lpliga, sedan de sjelfve förgäfves sökt efter den bortkomna flickan. Sökandet fortsattes derefter fruktlöst långt inpå natten och äfven påföljande dag till frampå aftonen, då en granngumma upplyste, att hon qvållen förut hört ett läte likt en menniskoröst från en bergås, belägen omkr. 1. mil från barnets hem. Man begaf sig dit, sökte i alla riktningar omkring stället, ropade barnet vid namn, lyssnade och fick slutligen böra ett klagande doft läte liksom från bergets inre, Man söker ännu ifrigare och lyssnar till det ställe i berget, hvarifrån det besynnerliga jämrandet höres. Deras öfverraskning låter bättre tänka än beskrifva sig i det ögonblick, då de upptäckte att det stackars barnet befanns nedfallet i en 88 fots djup bergsremna, inpressadt i upprättstående ställning i den neråt sammanlöpande springan, på 8 fots höjd från dess botten och ändå vid lif! — Det var ingen lätt sak att upphjelpa barnet från detta förfärliga läge, hvari det sannolikt befunnit sig minst 1 dygo. Med tillbjelp af bafstänger och rep lyckades det likväl slutligen. En hjertslitande syn mötte föräldrarne. I fallet hade det arma barnet krossat ena lårbenet, inslagit framtänderna i nedre tandraden, tungan var klutven och bufvudet betäckt med en myckenhet sårnader och knölar, förorsakade af bergväggarnes ojemnheter och kanter. — För några dagar sedan, omkring 3 veckor efter olyckshåndelsen, befanns flickan ännu vid lif och läkaren, som tagit vård om henne, har uttalat förhoppning om att hon möjligtvis kan fullkomligt återställas till helsan. 2— LL