Göteborgsposten – 3 september 1867, sida 2

gagna benen och få hafvet mellan oss och den gamle skurken Asperginos, innan han har tid att hemta sig. — Huru då, hafvet? frågade den lille gossen. — Det är ett talesätt; var icke rädd, min unge, allt skall gå bra: jag har en god ids. De två små kastade sig på en gång om hans hals. — Gode Poucet! du skall försvara oss om herrn vill taga oss tillbaka. — Taga er tillbaka! ... nej, det skall aldrig hända om ni äro mycket snälla och lydiga ... ingen markis, ingen varginna mer, lefve glädjen. De små klappade af glädje i sina händer. — Du skall föra mig tillbaka till mamma, icke sannt, sade Vinaigrette. — För böfveln! när jag får veta, hvar jag skall finna henne ... och dig också, min gubbe, tillade han, vändande sig till Torticolis, ty du har väl också en pappa och mamma. — Jag? ... sade den stackars lille med sin milda och melankoliska röst, jag vet icke ... Jag erinrar mig icke mer. — Du måste söka påminna dig ... Emellertid, låt oss komma i väg! Och han förde dem med sig en vid hvardera handen i riktning åt hamnen. En af de ångbåtar, som under dessa hvimlande festdagar verkställa en liflig trafikförbindelse mellan Rouen och köpingen la Bouille, belägen vid en krökning af floden, tjugu kilomåtres ifrån departementet Seine-Inferieura