Göteborgsposten – 2 september 1867, sida 2

CCCAOO22 IS Från Utlandet. Det visar sig nu, så bestämdt som det är möjligt, att mötet i Salzburg är ämnadt att vara en uteslutande fredlig demonstration, såsom vi äfven för vår del genast antogo. Kejsar Napoleon har antydt det i Arras och så tydligt, som han gerna kan, sagt det i Lille, der han på handelsbörsen sade, att affärerna utan tvifvel skulle åter repa sig, då man hunnit ölvertygas om freden. Och det är freden kejsaren vill, det är freden som tolken önska, det är efter fred som alla längta, på det vi icke må under den rådande bristen på förtroende bokstafligen svälta ihjäl vid sidan af de högar om millioner, som bankerna one på ena sidan, och de vapenförråder som militärmagasinerna innehålla på den andra sidan. Preussen har alltför länge hållit Europa i schack, det måste böja sig för den allmänna önskan. Men denna måste ha ett uttryck, och det har densamma i den fransk-österrikiska alliansen, som bildade en motvigt mot Preussen och till hvilken efter hand, hoppas vi, de andra europeiska staterna skola ansluta sig. England har visserligen hittills, sävidt man får döma af dess press, visat sig surmu let mot nämnda allians; men Napoleons upprepade försäkringar om sina fredliga syftnin gar, med hvilka Salzburgermötets altal måste sammanstämma, kunna ej annat än falla det tredliga England på läpparne och vinna detta: Antagligen skall det cirkulär, som snart kan väntas och hvilket skall antyda diplomatiskt, huru Salzburgermötet bör tolkas, ytterligare vinna England. Men det är tydligt, att den maktställning för treden, som sålunda danas, måste medföra förpligtelser, och dessa äro framför allt, att man enas i afsigten alt förbindra den eller de makter från att störa freden, som skulle vilja det. Salzburgermötets aftal är således fullt defensivt, men innebär äfven ett fast beslut att, skulle det erfordras, med vapenmakt betrygga freden och Europas lugn. Såvidt en varaktig fred numera är möjlig i Europa utan ett förutgånget långt och atgörande krig, bör den väl inträda nu. Valkommen måste denna underrättelse blifva för folken, som nu kunna återigen egna sig åt fredens värf. Det allmänna förtroendet kan sålunda få nytt lif och näringar och handel, som nu en tid tvinat öfver hela Europa, åter blomstra upp. Köln. Zeit., som hittills med misstroende betraktat mötet, anslår nu en annan ton och tyckes tro på freden. Enligt Journa! des Paris hade justitieministern Baroche hållit ett mycket fredligt tal vid öppnandet af generalrådet i Versailles. ÄÅtven öfriga högre regeringsembetsmän, hvilka skola såsom presidenter öppna resp. generalråds-sessioner, hafva fått tillsägelse att uttrycka sig i afgjordt fredlig anda. I allmänhet är man i Frankrike mån om att visa sin tillit till freden, viss om att, ifall den skulle brytas, ansvaret då måste drabba Preussen eller Ryssland. Messager Franco-Americain har gjort den pikanta upptäckten, att Figaro i: sin bekanta hårresande berättelse om Maximilians och hans olyckskamraters afrättning ord för ord återgifvit den beskrifning, som Alexander Dumas lemnar om Muradts afrättning i historien om bourbonerna i Neapel, och att hela historien är en mystifikation at Figaro. Direktören for handelsangelagenheterna i utrikesdepartementet, Herbet, som uppgjort de flesta handelsfördragen med Frankrike, har plötsligen aflidit i Caen. En person vid namn Bernard, som med 35,000 fres betalt sin rätt att ensam utställa avilstolar på Marstältet, har tvungit alla calöegare och restauratörer att taga in sina stolar i lokalerna. Detta väckte en storm af ogillande, ty ingen parisare vill sitta inom hus. så länge han kan vara utanför. Bernard