2——7———7—7—75—— Och snart med gyllne seger Er ädla sträfvan krönas. Ni, endast ni ba kommit, Att stridsbaneret bära; Att häfda först er egen, Så hela Nordens ära. Och nu på er med stolthet, De skåda Nordens länder; De veta att sin ära De lagt i säkra händer Hell er, representanter För sången uti Norden, Som nu ni gått att bära Hit till den franska jorden. Var helsad sångarskara, Som dragit ned mot söder; Var helsad ibland landsmän, Var helsad utaf bröder. Th. S—dt. Den af en dansk, i Paris bosatt författarinna, sångarne egnade Hilsen lydde sålunda: Så vide over lande Der löd en megtig röst! Det klang ved Sydens strande Det klang ved Nordens kyst: Op sangens kekke sönner Hist vioker sejrens krandsl Den skat som konsten lonner Med heders lyse glands. Som oldtids raske helte, Der drog til frommed kyst, Og kaekt rev sverd fra belte Ej frygtende en dyst, Så over hav3og slette En ny Ånormannaflok I stevned hid at flette Jer egelöv om lok. Vel prisen her skal vindes Er ej i blodig ferd, Men mon ej stolt vi mindes De gamle skjaldes verd? Hvis sterke, dybe sange Med vemodsfulde lyst End toner over vange Og bor i folkets bryst. Dersor velkommen vere Det muntre sangerkor, Der vidner höjt med sre Om bardekonst i Nord. Modtag den t kk vi bringe Af varm oprigtig sjal, Mens felles onsker klinge For Nordens fremtids held! A. 8. Skandinaviska föreningen hade i Söndags niddag sin Concours på Ambiguteatern med Atskilliga jemnstora och jemnstarka föreninsar. Resultatet är ännu icke officielt tillkännagifvet, men den tros komma att få andra priset. Dess prestationer mottogos med stort bifall och den lilla sängkören redde sig rätt zodt, oaktadt dess dirigent i det kritiska ögonolicket tycktes tappa både hufvud och koncepter. Eldprotvet är emellertid således au öfverståndet och det är ledsamt att deras vän Richard icke finnes här för att vederörligen bearbeta deras flasco och den skamläck de sätta på den svenska sången — eller hur det var han yttrade i sin famösa recension i Aftonbladet om deras föregående consert.