Göteborgsposten – 30 augusti 1867, sida 1

.00iAiAi 464424 n s71 A— —e — drade öfver att icke påträfla personer, som tala vårt språk; men medlemmarne at komitön förvånade oss genom motsatsen — i Stockholm talar man franska lika väl som i Paris. Efter att i Söndags förmiddag kl. 34 11 hafva lemnat Köpenhamn på en ångbåt, som förde oss till Malmö, begåfvo vi oss från Malmö på jernbanan till Jönköping, en liten stad om 10,000 innevånare, der några personer väntade oss, fastän klockan var 10 på aftonen. Innan vi superade, måste vi bege oss till Casino, der vi hade den synnerliga turen att träffa Upsalasångarne, hvilka voro under väg till Pans, för att deltaga i den stora sångaretäflingen. Stadens styresman drack svensk punsch med oss och helsade oss välkomna; vi gjorde vårt bästa för att svara honom, fastän våra officiela och otficiösa talare vändt tillbaka till Frankrike. Vi förutspådde studenterna srån Upsala en lätt seger öfver deras medtäflare, och vi äro säkra om, att framtiden skall hälla, hvad vi lofvade, ty aldrig har någon kör utanför de egentliga sängarnes krets föredragit nationalsänger på ett mera melodiöst sätt. I Jönköping kände vi åter pulsslaget af de nordiska folkens frihet. Friheten är lika energisk i Sverige som i Danmark, och den är kanske tillochmed mera omfattande. Jag meddelar eder i hast ett karakteristiskt drag. Jönköping har, som sagdt, blott 10,000 innevånare, och likväl skulle dess flickoch gossskolor ej kunna rymmas i vår Jardin Mabille, Parc dAsnicres, Chateau des Fleurs och Closerie des Lilas. Vi lågo ötver natten i Jönköping, ty eftersom jernvägen blott har ett spår, kan den om natten endast befaras i en riktning (:). At den omständigheten att jernvägen blott är enspårig bör man likväl icke draga den slutsatsen, att trafikväsendet är bristfälligt i Sverige. Trafiken är så obetydlig, att staten, som är egare af nästan alla banorna, endast har 2 proc:s vinst af desamma; om ännu ett spår till anlagts, skulle man blifvit nödsakad att förhöja priserna, som här äro mycket moderata. I går tillbragte vi hela dagen på jernvägen och kommo kl. 21,6 till Stockholms bangård. Vagnar, hvilkas kuskar buro trefärgade band på hattarne, förde oss till en paviljong, hvarifrån man såg hela Stockholm utbredt för sig som i ett panorama. Det var herrligt! Det påminte dem utaf oss, som haft den glädjen att se Venedig, om denna stads läge. Vi spisade middag på Hotel Rydberg, som eges af en mycket duglig fransman, hvilken i Stockholm samlat sig en vacker förmö genhet. I dag på förmiddagen kom baron Raab, representant å riksdagen, och meddelade oss, att kronprinsen önskade se oss, och vi måste derför genast kläda oss i svart frack; detta rhoveri afbröt mig i nedskrifvandet af mitt bret — jag griper nu åter till pennan, för att berätta om audiensen. Prinsen bor i ett litet sommarpalats och kommer endast till Stockholm för att presidera i konseljen, såsom regent under konungens frånvaro. Han mottog oss i Stockholm. Det är en man med ett mycket intagande sätt; han utmärker sig för en elegant enkelhet och talar franska som en parisare. Han är dessutom en mycket frisinnad prins; hans ställning som trontöljare tillåter honom hysa sådana åsigter; dock tror jag, att han verkligen älskar friheten. Man hade redan sagt mig det i Danmark, man upprepade det här i Sverige, och han sjelf bekräftade det genom sina ord.