Göteborgsposten – 29 augusti 1867, sida 1

NN 2 — ———— — ——————————;;; Hans herro hade ålagt honom att icke röra sig ur stället Man kunde derföre gerna ha fått strypa hvarandra, utan att han skulle förändrat en min. Hvad beträffar hans tanka om alla saker, kände han icke serdeles till omständigheterna, och äfven om detta varit händelsen skulle det hafva varit för besvärligt för honom att blanda sig deruti. Han tyckte mer om att lyda, isynnerhet när man befallde honom att göra ingenting. Allt efter han närmade sig Faustina, blef Mazikoff mindre herre öfver sin vrode. Förvillad af utseendet, som man måsste medge det, på ett märkvärdigt sätt bidrog att befästa honom i sitt misstag, besteg han trappan på ett sådant sätt, att stegen genljödo, efter honom oaktadt mattan, som betäckte den. Han stötte häftigt upp dörren till Faustinas kammare och varseblef henne på tröskeln till en liten gång, som gick rundt omkring boudoiren och stod i förbindelse med denna. Den unga qvinnan var der, väntande kanhända en signal från sin medbrottsling eller försökande att gissa, hvad som föregick i lönnrummet. Oförskämdhet var åtminstone icke, hvad som fattades henne, och lögnen kom lätt på hennes läppar, likasom hos hennes likar. Oaktadt hon icke var skyldig till det, hvarför bojaren misstänkte henne, kände hon sig likväl icke obrotts