Göteborgsposten – 28 augusti 1867, sida 2

glömt Jesu energiska och betydelsefulla,fråga: Hvem vågar kasta första stenen! Pryderiet är alltid framme med förbättringen, det må nu framträda såsom representerande det ans ändiga i antingen religionen eller konsten. Det förgrufvar sig öfver en utan alla omoraliska bevekelsegrunder framkallad applåd i kyrkan och ötver en verldslig sängs utöfning derstädes, men sjunger sjelft otta psalmer medan tankarne äro annorstädes, täller tårar af hänförelse ötver vår herrliga försoningslära, för att ögonblicket derefter gnissla med tänderna af harm öfver nästan; det rynkar å teatern på näsan öfver Molieres blodiga gissling af Tartuffe, men spelar sjelft med framgång hans roll i verkligheten, dit det öfverflyttar den stora liknelsen om bjelken och grandet.