Bref från Warberg. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Warberg d. 15 Aug. 1867. På Napoleonsdagen, sjeltva terminus ultimus för mitt varande i Warberg, ber jag att få afsluta mina räkenskaper med verlden (att det skett med värden behöfver ej sägas) genom ett sista bref. Såsom korrespondent kan jag betraktas in extremis och borde derlöre också göra min syndabekännelse, men — felen och svagheterna ligga för alla i allför öppen dager, för att särskildt behöfva påpekas. Vid en återblick öfver totalbegreppet om Warberg, i egenskap at badort, kommer man ungefär till följande resultat, om t. ex. Marstrand uppställes såsom jemförelsepunkt. Första frågan är hatsluften. Att det blåser lika mycket i Warberg som i Marstrand, visar ertarenheten, men lutten torde med en känslig acromether befinnas mera blodoch por-renande på det senare än det förra stället. Går man deremot ur friska luften in i badhusen, då höjer sig Warberg stolt som en heros öfver sin medtäflare, beqväma badrum och komfort för dem som välja varma bad tramför de