Göteborgsposten – 24 augusti 1867, sida 1

så mången angenäm sest. Konserten försiggår å Lorensberg, hvarest trädgården blir eklärerad. ÅA Lorensberg firas i morgon årets stora prisskjutningsfest med vanlig högtidlighet. Äfven i år komma 10, till en stor del dyrbara priser att utdelas, ett godt bevis på att intresset för saken icke svalnat hos de tramstående männen inom samhället. Till aftonens kollation ega äfven damer tillträde, en anordning, hvilken säkerligen med välbehag skall omfattas af vår hurtiga skarpskytteskara. Igår fest för de franska journalisterna, i dag med kanske, om Måndag venetiansk festnatt af Segelsällskapet, sannerligen vi simma i ett haf af njutningar, men så är det också bäst att passa på under den nuvarande herrliga väderleken, hvilken enligt sakkunnigas påstående skall hålla på ännu minst en 14 dagar. Hrr Arnoldaon och Willman ha under veckan afslutat sitt gästuppträdande härstädes. Glanspunkten af detta var onekligen scenerna ur Faust. Vi ha knappt någonsin sett något jemtörligt med hr Willmans Mefistofeles. Man skulle nästan kunna säga om honom i detta parti som en recensent i Aftonbladet för många år sedan yttrade sig om br Dahlrvist i Jolins pjesEtt Minnesblad:Hr Dahldvist spelar i detta stycke icke en samvetslös bof, han är en bof! På samma sätt skulle man kunna säga att hr W. i Faust från början till slut är den förkroppsligade onda principen, så utomordentligt mästerligt återger han rollen äfven i de minsta detaljer, både sång och spel. Vid en af våra förnämsta badorter vistades i sommar en ryktbar författare, hvilken, originell i mycket, ätven är det deri, att han tycker mycket om att under sina ensliga promenader tala högt för sig sjelf. En ung, påflugen Martis-son tog sig en dag det orådet före att störa den tankfulle lärde i hans funderingar med följande näsvisa fråga: Ursäkta, hr professor, men törs jag fråga, hvarför professorn alltid går och talar tör sig sjelf? — Jo, det skall jag säga löjtnanten, svarade den tilltalade under det han kastade en skarp blick på den närgångne störaren, det är derföre att jag då alltid får de qvickaste svaren I — —