Göteborgsposten – 22 augusti 1867, sida 2

— Hvad för slag! ... ropade slagskämpen hvars händer knöto sig. — För tusan! skyndade sig Asperginos att tilläga, emedan jag ingenting vet derom. — Ditt hedersord? Arperginos höll icke på detta; han gaf det genast, ehuru en hemlig röst hviskade honom i örat, att guldarbetarens ändamål var att erhålla den hemlighet, i hvilken Celestin fann sig inblandad. — Det är icke allt, återtog denne. Denne Leonard har snaran om halsen. — Tala saktare. — Det är bra, jag behöfver icke dina råd. Icke destomindre sänkte han rösten för en sekund, men han var redan alltför rusig för att äake straxt återtaga sin vanliga högljuddhet. — Jag har följt efter honom ifrån Paris, för personers skull, som intressera sig för honom, och som jag också har åtskilliga horn i sidan till honom, är det här, som jag vill göra upp räkning med honom, och du skall hjelpa mig. — Jag? ... — Iig, eller jag krossar skallen på dig! Du skall hjelpa mig. Det blir i alla fall en lönande affär; jag skulle hafva expedierat honom gratis för äran och tillfredsställelsen, derför att jag hotar honom, men det finns en, som betalar fiolerna, och du skall få din andel. (Forts.)