Göteborgsposten – 20 augusti 1867, sida 2

liflig oro i Preussen. Dettas press fortsätter med den största ifver sina sträfvanden efter att varna Österrike sör alliansen med Frankrike, dels genom att uppräkna alla de olyckor och förluster, som kejsar Napoleon skall hafva tillfogat det habsburgska kejsarehuset, dels genom att hänvisa till Österrikes tyska traditioner och det förräderi, som det skall begå, om det förenar sig med Tysklands artssienderk. Kantänka, nu får Österrike räknas med bland de tyska länderna; det skulle naturligtvis begå ett torräderi, om det skaffade sig en allians, för att trygga sig mot ett nytt olversall ul Preussen! Ett träffande svar på de preussiska tidningarnes varningar innehålles uti en skrifvelse från Wien till Leipziger leitung?, hvilken isynnerhet fäster uppmärksamheten derpå, att Preussen i fjor sorenade sig med Italien mot så godt som hela det ofriga Tyskland, och att samma makt i år är i färd med att söka en allians med Ryssland, hvilket ej heller kan sägas vara Tysklands vän. Ett annat medel som användes af de preussiska tidningarne, för att skrämma statsministern Beust, är hotelsen om Preussens möjliga förbund med Ryssland, såframt Österrike skulle alliera sig med Frankrike. Ilärtill svarar nämnde Leipzigertidnings wienerkorresp.: Man misstager sig mycket, om man tror, att man kan skrämma oss med dylika hotelser, eller att man skall ånyo lyckas göra oss till offer tör äregiriga planer. Österrike vil ej för andra gången stå allena och låta sig ölversallas af tvenne militärmakter; ott upprepande af den italienskt-preussiska alliansen är af detta skäl alldeles otänkbart. För ölrigt ha vi ett mycket verkande medel gentemot ett ryskt angrepp, som ej stod till värt förlogande, då vi kämpade mot Italien; detta medel heter: Polens återupprättande. Och man kan både i Petersburg, och hvarhelst man annars intresserar sig för att veta det, vara alldeles säker om, att detta medel skall bli användt, om nödvändigheten: så bjuder?. Mötet i Salzburg är föröfrigt numera bestämdt att anse såsom politiskt och af stor omfattning. Bland annat bebådas detta at de flera ministrarnes sammanträffande derstädes. Statsministern Beust anlände d. 14 d:s från Gastein till Wien och begaf sig dagen derefter på väg till Salzburg; han åttöljdes af rikskansliets direktör Hoffmann. Furst Metternich trän Paris och franske gesandten i Wien, hertigen af Grammont väntades ätven dit. Deremot var det ännu för några dagar sedan obekant, om statsministern Ronner från Carlsbad skulle begilva sig till Salzburg; likaledes med franske utrikesministern de Moustier. Rouher skall i Carlsbad hafva yttrat, att sammankomsten i Salzburg skulle komma att beledsagas af en ny manifestation till förmån för fredens upprätthållande. Man vet ej, om detta skall ske i form af en upplysande förklaring uti de otficiela bladen eller i form af ett cirkulär till de utländska agenterna; emellertid är det otvifvelaktigt, att man både från den franska och den österrikiska regeringens sida fortsarande framhåller mötets fredliga och privata karakter, hvilket likväl ej hindrar de oberoende tidningarne från att tro motsatsen. Ty de veta, att just Frankrikes och Österrikes önskan om freden kan framkalla kriget. Märkligt är, att samtidigt med underrättelsen om den franske kejsarens förestående afresa till Salzburg ingå från Munchen nya underrättelser om en ministerkris derstäces. Konung Ludvig II är mycket missnöjd med sin premierminister Hohenlohes befrämjande af agitationen till törmån för Sydstaternas inträdande i det nordtyska förbundet, och han önskar ministerns aflägsnande. Salzburgermötet åtföljes at ett märkligt omen: nedbrännandet at den gamla dömen i Frankfurt, hvilken en gång var de tyska kejsarnes valoch kröningskyrka. hl. 1 om natten mellan d. 14 och 15 Aug. utbröt eld hos en ölbryggare, hvars hus låg nära domen. En ostlig vind förde elden till taket af den norra flygeln eller dömens sidoskepp; detta stod med sitt gamla trävirke snart i lågor, hvilka snart meddelade sig äfven till vestra tornet, hvars inre fullständigt brann af. Klockorna hafva, med undantag af en enda, smäleller störtat ned. Tornet innehöll 10 klockor, bland dessa den s. k. Osannaeller Karlsklockan om 63 centner. Det inre at koret och kyrkan är till stor del bibehållet; de kyrklit