Göteborgsposten – 20 augusti 1867, sida 2

— Nå vil! ... jag antager, sade han; i alla fall är det icke jag som begått strecket ... Stig in mellan kulisserna, se dig om efter något, hvarmed du kan göra dina konstöfningar; under tiden skall jag låta Elephantine visa sig, och berätta en historia tör folket. Mannen i kappan lydde. Asperginos å sin sida gick in på teatern och straxt efter dem beträdde ännu en nykommen estraden och gick in i logen, der han fann en föga synlig plats emot en stolpe. Denna person, kort undersätsig, med tjock hals, rundt hufvud, kortklippt hår, hyn slapp som hos en drinkare på fastande mage, bar blå blus och en bondhatt. Han höll händerna i fickorna, hade vaggande gång och betraktade folket med utseende af en bulldogg, som.söker att bitas. Ändtligen slogos tre slag som på en verklig teater, och ridån gick upp under åskådarnes ihärdiga hojtanden och stampningar. Markis Asperginos syntes först ensam. Han helsade publiken tre gånger, med detta adelsmannamaner, som gjorde en så löjlig kontrast mot hans kostym och yrke, men alltid med ett sarkastiskt småleende sväfvande på läpparne. — Mina herrar och damer, började han. Jag är förtviflad att hafva låtit er vänta. En olyckshändelse, som träffat flere af våra artister, nödgar oss att inskränka spektaklet. . Ett nöt, hördes bland publiken. (Forts.)