Parisiska Rattsidor af Alfred de hrähat och Octave Fere. Öfvers. — Ingen möjlighet, min gubbe. 0! om jag bara hade ett af den argsinta Rosenknoppens verktyg här; men icko den minsta dyrk en gång att få låset att gifva med sig. Hör på! det förargar mig att se dig fångad så der. Låtsa om ingenting, jag skall säga ett ord åt patron och i morgon vid samma timma, lofvar jag dig, att du skall kunna kila din väg. — Äntages, så vida jag icke har kunnat aflägsna mig förut; men kom hit ännu ett tag, skall jag säga dig än en sak, för hvilket din patron skall blifva dig tacksam och mig också. Han hviskade honom några ord i örat. Barnen som lågo rundt omkring honom, skulle icke, om de också lyssnat på honom, hafva kunnat uppsnappa en stafvelse deraf. Detta meddelande var tydligen af mycket allvarsam natur, ty Pegrior, som icke kunde förebrå sig någon öfverdrifven grannlagenhet, ustötte ett doft rop af ovilja, under det han knöt näfven med en hotande rörelse åt vagAm I sm am