Göteborgsposten – 19 augusti 1867, sida 2

— Huru min gubbe, känner du icke igen Poucet, Tummeliten? — Vänta litet, sade den andra, klättrande upp på trappsteget! det år på min ära sannt. Huru, det är du! : och hvad fan gör du på marknaden i Rouen. — För tusan, du är ju fiskmenniska der jag är ödlemenniska jag. — o, besynnerligt! ... Och du är nöjd förmodar jag. — Kom ännu litet närmare så jag kan hviska dig i örat. — se här! — Du är en god kamrat, icke sannt? — Åh, det är en känd sak. Fråga bara alla, som känna mig. — Godt! Se här hvad det handlar om ... Försök om du icke kan öppna denna fördömda dörr. Der, längre ned ... Ser du låset? — Ja, jag ser det, men nyckeln? Dat ser bastant ut. Du är då instängd derinne? — Ja, ja, men jag det är, och jag skulle vilja gifva min grodkostym för att kunna slippa ut. Det är den här eländige lumpmarkisen som spelat mig detta spratt. — Ah, ja, Asperginos! Det är en äkta kanalje, efter hvad min patron säger, som käaner alla hans historier. — Precis. Nå du vill icke öppna åt mig? (Forts.)