Göteborgsposten – 14 augusti 1867, sida 1

liten gosse, med det groteska namnet Torticolis och en liten flicka, som man kallade Vinaigrette. Då man frågade dem deras verkliga namn, började de med att svara, att de icke visste dem, men någon gång trodde de sig komma ihåg att deras namn hade en viss likhet med Gaston och Adele. Dessa båda små voro ett par stackars cheruber, så vackra under sin sällsamma beklädnad: de hade, flickan så vackra svarta ögon och gossen så stora blå, sorgsna och redan drömmande, att, när de spelade den ena sin rol af den heliga Magdalena och den andra sin af den helige Johannes, var det att locka publiken till tårar och sousstycken och apelsiner haglade på teatern. Det behöfver ej såägas att om vederbörande hade begått den ogrannlagenheten att begära upplysningar öfver deras närvaro i Rignor Asperginos trupp, skulle denne utan möda i sin bundt af smuwiga papper funnit så många intyg, han behöft för att bevisa sin lagliga rätt till de begge små. Tyvärr! ja, soustycken och apelsiner haglade, men det var icke de, till hvilka publiken kastade dessa bevis på sin tillfredsställelse, som fingo njuta deraf. Att börja med hade sultaninnan Valide af sina sujetter erhållit tillnamnet Varginnan, och det var icke af en blott händelse. Glupskheten hos denna varelse kunde endast jemföras med hennes råa elakhet. Hon var glupsk af naturen och grym genom frånvaron af hvarje moralisk känsla. Den sednare punkten isynnerhet skiljde