Göteborgsposten – 14 augusti 1867, sida 1

Man varierade stundom med tablåerna, men de sörnämsta utgjordes hufvudsakligen af scener ur Passionshistorien, arrangerade i öfverensstämmelse med kyrkomålningar. Det hela var tillräckligt skickligt utfördt för att tillfredsställa åskådare af sådan halt som marknadspubliken. Hvarje representation slutade med förevisandet af den kolossala qvinnan. Denna präktiga person, hvars oformlighet framstod ännu bättre efter barnens magra och eländiga former och Asperginos skrangliga figur, var ingen annan än den för detta Colombine, som fordom hade förorsakat de båda kompanjonernas brytning. Detta berg af fetma hade blifvit markisens egendom. Mimi Löskrage hade måst afstå från henne och Asperginos gjorde henne till sin hustru. Sedan hade han med sitt tina väderkorn fortsatt hennes gödning för att upphöja henne från Colombine till den ännu mera ansedda plats som hon i dag fyllde. Asperginos, som kände till ethnografien, hade med hänsyftning på de korpulentaste och mest omtyckta skönheterna döpt henne till: Sultaninnan Valide. Hon var dessutom mor till flera små odjur, trogna afbilder af sina föräldrar, begåfvade med de laster, som voro dessa kärast, och tillräckligt fala att i sin ordning under en god ledning blifva högst intressanta prof på den menskliga vanskapligheten. Den öfriga delen af truppen utgjordes af några barn från sex till tio år, bland hvilka man bemärkte er