Göteborgsposten – 13 augusti 1867, sida 1

ror förskrefvo sig några från Göteborgstraken. Fastän vi icke sakna bland badgåsterna let lisgifv nde militäriska elementet, represeneradt af hyggliga löjtnanter specialiter, förecom för aftonen ingen enda uniform, men i stället glänste från nästan alla frackar krachaner eller stjernor af blygsammare art. Knappast ett dussin af herrarne tycktes odekorerade, men möjligen hade af dem en eller annan glömt stjernan hemma. Bland de äldre damerna anmärktes en eller annan drägt, i åjerfva färgnyanser erinrande om kulörta lyktorna utanför bland träden, men på det hela rådde enkelhet och egenskapen, som tolkas af det oöfversättbara latinska ordet elegantia. Allcerna på gården till societetshuset upplystes at flera hundra kulörta lyktor a giorno och presenterade, då de fylldes af promenerande balgäster, en lysande anblick som med tyst beundran begapades al mängden utanför. Soldater, likväl utan gevär, bevakade ingångarne, mera som honnörsvakt än för behofvets skull, då folkmassan förhöll sig mycket beskedligt. Senare på natten togo stadens smärre ungdomar sin skada igen genom att tafla med brandvakterna, som förbittrade öfver konkurrensen blåste samman hela sin styrka, motsvarande till antalet såsom nyss namndes de nio sånggudinnorna liksom stadstjenarne de tre vise männen. I afton skulle generalrepetitionen till sällskapsspektaklet försiggå, men genoin omslag i dag middagstiden inhiberas den till i morgon, hvarefter om Fredag följer sjelfva representationen. Biljetterna till generalrepetitionen kosta 75 öre och till Fredagens spektakel 1 rdr 50 öre. Antagligen blir det fullt hus i Rådhusets stora sal båda gångerna, första aftonen af barn och tjenstetolk och den andra af —— — annat godt folk). Dessa äro de båda närmaste dagarnes ordinarie nöjen, derefter torde man kunna motse en tillämnad bjudning af damerna till herrarne på ett kafferep eller dylikt, som svar på de senares artighet mot de förra. De måste dock skynda sig, ty snart stundar den 15:de Augusti, yttersta dagen för badveriden och för er korrespondent, som då nedlägger sin penna. Dessförinnan skulle jag gerna hafva skrifvit åtskilligt, som jag nu befarar blifva ogjordt, deribland om det inre af stadens kyrka, som presenterar gamla medeltidsminnen i förening med modernare hågkomster och der man visar aflidne konung Carl XIV Johan den vördnaden att hafva hans porträtt i litografi, inom glas och törgyld ram, upphängdt midt emot altaret på orgelläktaren m. m. Utanför kyrkan på torget ligger en sten, hvars inskription jag pro memoria antecknar: AÅr 1824 lades änyo detta torg på allmen bekostnad. Ifall torget sedan dess icke blifvit omlagdt förtjenar den tidens gatläggare proportionsvis beröm. Ieimdal. KY SäIIOSkanssnaktaklete inkomst tillfaner aaalant