Göteborgsposten – 10 augusti 1867, sida 1

10d (11) RJ 9ROUIIIII18417 12 2 Å ronader och hurrarop, se der ett styckese larknadstafla så god som en annan. Vac-saf er vy, sa Bromander, fick Wasa-orden, men I me og vore det trefligast om dylika folknöjen on å småningom doge ut, och derhän går det c äl ändå till slut. i För en odservatör kan dock den s. k. hi äfmarknaden ha ett visst intresse, till och ned ett statistiskt. Statistiskt? frågar ni förånad, huru är det möjligt? Jag ber, var god ich placera er sjelf som statist (miserabel ;rdlek !) å Salutorget den dag som denna narknad är som lifligast. Ser ni derborta, ltr ch der, och der, en ung tärna som, vanligen st itfölja af en eller ett par äldre söljeslagerlo skor, mödrar eller väninnor, med en omsorg D som gällde det en verlds väl eller ve och icke m några alnar linne-äeller bomullslärft, synar snhär ett stycke väf, der ett annat, slutligen m med en smänäpen min gör åtskilliga förnumfo stiga kalkyler i ett dminutivum af anteck-Igj ningsbok och allrasist prutar och prutar tills len hederliga bonågumman icke kan motstå sfvertalningsförmågali de strålande ögonen och halft missbelåtet halft vänligt utbrister: Nå ja, så får de la bli för de för hennases skkull, då kan ni vara öfvertygad om att under handsken på venstra handen döljer sig den gyllene ringen och att detta är hennes första försök att bli en liten riktigt förståndig, rar och hushållsaktig gumma. Men får ni straxt derpå sigte på en ung eller medelålders mansfigur, som tränger sig fram genom folkhopen, kastande tröstlösa blickar till höger och venster och slutligen haltt melankoliskt låter mäta upp åt sig ett obegränsadt antal alnar väf, hvilken de förståndiga fruntimmersgrupperna derborta icke skulle vilja bevärdiga med ett ögonkast, ser ni honom betala utan att pruta och slutligen aflägsna sig med en glad min och en suck af belåtenhet, liksom om hans bröst blifvit lättadt från en skeppundsvigtig börda, då kan ni också vara lika försäkrad om att det är en stackars ensam i verlden stående löshäst, hvars linneförråd börjat få ett visst genombrutet utseende som mera lämpar sig för damernas eleganta spetsgarnityrer än för en rangerad gentlemans klandersria toalett. Ni kan också vara säker om, att han icke väl vändt ryggen till, förrän bondgummorna belåtet börja småle åt hvarandra liksom sägande: Tockna skola kunderna vara!. Men — statistiken, huru gick det med den? Bevars, der har ni ju genast klart för er huru många af våra ungkarlar som i höst eller vår tå sig en hjelp, till hvilken de sig hålla må, men också huru många pebersvender, som ögonskenligen behöfva detsamma. Å Nya Teatern har intresset och dermed äfven publiken talrikt tilltagit samtidigt med dagarnes aftagande och såväl i Onsdags som i går var bitallet lika lifligt som välförtjent. Att munterheten i går afton vid hr Nyforss sista uppträdande härstädes för denna gång var lika högt uppdrifven i salongen som temperaturen, faller af sig sjelf. Skarpskytte-musikkårens konsert i Thorsdags till förmån för en af dess yngsta och förhoppningsfullaste medlemmar gynnades af den förmånligaste väderlek och gjorde ett bjert, men angenämt afbrott mot de mer än tillbörligt krångliga och öronpinande harmonigångar, hvarmed man understundom nu för tiden trakteras från Trädgårdsföreningens musikpaviljong. Skönare harmoni än den, vi innan kort kunna spetsa oss på att få höra, ha väl icke på länge här ljudit. De komma, de komma bestämdt, de glada, ungdomliga studentsångarne, och låtom oss komma öfverens att taga emot dem med öppna armar och ett vänligt bemötande! Vi taga för alldeles afgjordt att det bör gå som en dans att öfver ett eller möjligen ett par dygn få den muntra skaran af öppna och trefliga nordiska sångarlärkor inqvarterad på ett sätt som länder vår stads med skäl beprisade gästfrihet till heder. Den längtan hvarmed deras konsert härstädes allmänt varit motsedd, alltsedan pariserresan först bragtes på tal, bör vara en tillräcklig borgen för att deras härvaro äfven i pekuniärt hänseende hos de unga resenärerna skall lemna ett godt minne. Vi ha förnummit, att den i början hysta afsigten att på utresan jemväl besöka Köpenhamn och der gifva en konsert, efter Feedrelandets taktlösa utfall för någon tid sedan, uppgifvits, och finna det alldeles naturligt. Men — vore icke här ett godt tillfälle att visa prof på den ridderlighet, hvaraf vår nation framför så många andra sedan urminnes tider kunnat berömma sig? Skulle det icke utan att göra ett alltför störande afbrott i reseplanen kunna gå för sig att verkligen besöka Köpenhamn, att icke låtsa om en enskild organs malplacerade utbrott af dåligt lynne och att der gifva en konsert, men — till förmån för Nordslesvigarne?! Oss synes detta kunna jvara ett lika högsint som välbetänkt svar på en lika oförtjent som säkerligen redan ångrad förolämpning. Pe mA mm — — QLC — 2— — — -— 7) 41)-A