Göteborgsposten – 9 augusti 1867, sida 1

vanligt. På eftermiddagen hade som vanligt den svenska nektarn gjort sin verkan, så att tjorton personer blefvo upptagna för mera grundliga marknadsrus — ett antal som i jemförelse med föregående Larsmessor i alla händelser är mindre betydligt. — Fyra fickstölder blefvo anmälda: en om 20 å 30 rdr, en om 15, en om 10 och en om 6 rdr 75 öre. Ett litet extra folknöje bestods på aftonen. Folket hade nemligen tyckt sig märka, att en poliskonstapel från Majorna, som befann sig i staden för att som privat person åskåda marknadshögtidligheterna befann sig i ett tillstånd som gjorde honom värdig att vandra den väg han förmodligen fört många andra, nemligen till Finkan. Ergo skulle han föras dit och troligen hade karlen fått kläderna slitna af kroppen, om han ej blitvit undandold på krogen Kättvisan-. I hvad mån folket hade rätt i bedömande at karlens tillstånd må polisundersökningen utvisa; alltnog man uttryckte sina känslor i detta afseende genom att skrika betydligt, hvarmed fortsattes tills några at de värsta skrikhalsarne blefvo uppförda i polisen och hela den i Haga förlagda husarstyrkan anlände och gjorde front å Kungsportsplatsen. Orostiftarne blefvo så småningom lugna, det stora antalet nyfikna aflägsnade sig, husareroa redo åter bort och så blef det lugnt. I Finkan logerade i natt elfva personer. Teater. Sistl. Onsdag uppfördes å Nya Teatern Topelii bekanta skådespel Regina von Emmeritzs, hvilket tycktes denna gång lifligt anslå publiken. Detta kan väl dock mera skrifvas på det vackra språkets, än sjelfva det dramatiska innehållets räkning. Språket är städse poetiskt och uppnår stundom en fulländning i formen och skönhet i tanken, som ovilkorligen rycker med sig och kommer åskådaren att förgäta de många bristerna, för att icke säga missteckningarne i hjeltinnans karakter, hvilken är en väfnad af idel motsägelser de der utgöra hennes tragiska kamp mellan den religiösa tanatismen å ena sidan och kärleken å den andra, tills denna senare slutligen segrar, menniskan öfver katoliken, och gifver sig sjelf döden för att rädda den senares fiende. Fru Raa löste på ett fullt konstnärligt sätt den svårlösta uppgitt, som förf, pålagt framställandet af Reginas roll. I dessa karakterer, hvilkas kamp är fullt medveten, befinner sig denna aktade skådespelerska på sitt rätta område, och hennes spel lemnar ingen åskådare orörd. Hr Raa återgaf Gustaf II Adolfs roll. Det var ej alldeles hr R:s fel, att denna framställning slog mera öfver på deklamationens, än handlingens område. Men hr Raa, som hade momenter af nödig kratt, tycktes dock för mycket hängitva sig åt det rent deklamatoriska. Hans sällsynt vackra diktion smekte angenämt örat, men gjorde ock kungen till en, kanske mer än behöfligt var, teaterkung. M:ll Hartman, såsom Gretchen, var täckt naiv och erbjöd en behagtull företeelse midtibland de lidelsefulla, stundom vidriga konflikterna. Hr Gustafsson hade en verklig beau jour och hans utförande af dryckesvisan var förträffligt; den måste sjungas da capo. Urr Ahman och Pousette gåfvo genom utförandet Jaf sina roller nödig effekt åt det hela. I afton gifves återigen de befängdt roliga lustspelen De båda Döfva och Under Utställningen, i hvilka hr Nyforss kommer att för sista gången under denna sejour uppträda. Konserten igår afton i Trädgårdsföreningens park torde, att döma af det högst talrika och särdeles belåtna auditorium som bevistade densamma, ha i pekuniärt hänseende lika gynnsamt resultat, som den i musikaliskt gaf ett nytt bevis på att skarpskyttemusik-kåren fortfarande bibehåller till ögonmärke den möjligaste fullkomning i behandlingen af sina resp. instrumenter. Egendomsköp. Destillator A. Olsson härstädes har genom stadsmäklarefirman H. W. Ström C:o i dagarne för 17,000 rdr af befallningsman C. R. Lundström tillhandlat sig egendomen Djupatorp i Häfs socken, Gäseneds härad af Elfsborgs län, jemte gröda. Säteriet Svanvik på Oroust, tillhörigt kronolänsman Hellbergs sterbhusdelegare, nar inhkänta iemte växand. orida af landthand